Göteborgsposten – 1 juni 1859, sida 1

stående inföll han i det neapolitanska gebi tet och sökte åstadkomma en resning blanc befolkningen. Hans hustru, en svartögd kreol ska, som innehade en kaptensbeställning vid hans legion, gaf lysande prof på sin tapperhet under detta af oräkneliga faror omgifna tåg. Österrikiska trupper förtöljde honom och tvungo honom att skilja sig från sina flesta följeslagare och draga sig till Cesenatico, der han gick ombord. Med möda undgick han jemte den bekante folktalaren Ciceruacchio och åtskilliga af hans vänner fiendernas förödelser och ankom till Genua i fiskaredrägt. Då han stod i spändt förhållande till alla Italiens regeringar, Sardiniens inberäknad, fann han rådligast att åter begifva sig till Amerika, der han lefde flera år under de mest vexlande omständigheter, Men 1854 återvände han till Sardinien och försonade sig med styrelsen derstädes. Genast efter denna återkomst publicerade han en utmaning till Italiens ungdom att frigöra sig från Mazzinis inflytande, ty enligt hans öfvertygelse skulle dennes stämplingar om de kröntes med framgång föra det gemensamma fäderneslandet till afgrundens rand. Detta väckte mycken kallsinnighet mot honom hos en stor del af hans fordna vänner, men det tyckes bevisa moraliskt mod och upplyst patriotism hos den republikanske fältherren. Han stod i begrepp att resa till Montevideo då händelserna under innevarande år gestaltade sig så, att ett nytt storartadt fält öppnades för hans militäiska verksamhet. Den legion frivilliga, för vilken Victor Emanuel ställt honom i spetsen, skall, enligt uppgift-gå till 20,000 man, ehuru han inryckte med endast 4,000 man i Sardinien. — Begåfvad med ett skönt och ridlerligt yttre intager Garibaldi redan vid första ögonblicket. Hans krigare afguda honom, medan han som en broder delar deras faror ;ch mödor samt som en fader drager omsorg m dem.