Göteborgsposten – 28 maj 1859, sida 1

5); SVIUEL Ål 19015 OCH olllgatorna, Hos J. Johans: öm vid gamla Varfvets Torg, samt i Majorna hos N:o 1 vid Torggatan. ee — derifrån. Allt är tillintetgjort, förtärt elle bortfört. Boskap, hästar, dragare, vagnar, kärror — allt är försvunnet. Jag vill icke tala om penningar och lifsmedel. Reqvisitionerna hat va medtagit allt, som hade något värde. Man skall icke vidare kunna finna ett får, en zittra eller ett par skor. lin skara kroater har farit fram öfver landet och haft samma verkan som sammumvinden: det torde behöfvas tio års fred och ansträngningar för att det åter kan repa sig. Göteborg, d. 28 Maj 1859. Tid efter annan ha vi meddelat våra läsare artiklar ur , Times, som visat att det stora engelska bladets intresse för den engelska nationens frihetssträfvanden svalnat i den mån som utsigterna för ett befrielsekrig tillväxt; ja dess framställningar ha esomoftast burit afgjordt österrikisk färg. Men sedan Osterrike genom sitt ultimatum och derpå fölJande fredsbrott förverkat de sympatier, som dess på 1815 års traktater grundade rätt dittils bevarat åt det i England, såg ,Times, som lika mycket influeras af landets allmänna opinion som den influerar på densamma, sig föranlåten att instämma i den allmänna förkastelsedomen öfver dess handlingssätt. Emellertid har detta blads gamla partiskhet för Österrike vid första lägliga tillfälle åter dykat upp. Den uppfattning af de italienska förhållandena, som den ej vågar proklamera som sin egen, låter den en sin korrespondent vid det österrikiska lägret uttala. Denne upphöjer de kejserliga soldaternas disciplin till skyarna, förnekar trotts de mest autentika uppgifter, att någon plundring eller några utpressningar ägt rum — ja, han låter det sardinska folket fraternisera med de främmande krigarna, kalla dem befriare c. Han yttrar t. ex. Jag nämde i mitt förra bref att folket i Piemont icke var stämdt för detta krig. Jag kan tillägga att intet vore lättare än att förmå invånarne i denna del af landet till uppror mot styrelsen. Grefve Cavour är afskydd. Hvad konungen angår, så säga de: egli non e re (han är icke konung); de anse honom för Cavours verktyg. De säga att hela makten är i några uppviglares händer, af hvilka de flesta äro milanesare. — — — Att den gode gentlemannen blifvit af sina österrikiska vänner förd bakom ljuset, ligger i öppen dag. Hans erfarenhet borde sagt honom att i ett konstitutionelt land ett krig ej gerna kan föras i strid mot folkets vilja; allra minst kan detta inträffa i Sardinien, då detta lands kamp mot sin öfvermäktige granne ovilkorligen fordrar ofantliga materiella uppoffringar och hela befolkningens oblandade entusiasm. Huru litet skäl denna befolkning har att vara tillfreds med den fientliga hären visar nedanstående från många håll bekräftade korrespondensartikel till samma enselska tidning från Turin. Vid början af ett krig mellan tvenne folk, hvilka länge hatat och föraktat hvarandra så djupt som österrikare och italienare, bör den som söker sanningen akta sig för att bli vilsejedd af öfverdrifna herättelser, och framför allt ör han icke vara för snar att tro uppgifter om den fiendtliga armöens behandling af den värnlösa befolkningen i ett land. Jag vill der