till mitt logis. Så kunna de vise misstaga sig ibland 0 Abdera! Jag började nu blifva led vid staden och beslöt derföre intaga min middag på Göteborgs enda egentliga utvärdshus — det namnkunniga 1Lorentsberg. Straxt före klockan två befann jag mig på platsen. En ganska fördelaktig lokal, ifall man förstode rätt använda den. Men istället för attt. ex. ha en rymlig park för den myckenhet af menniskor, som här skulle kunna strömma tillsammans, har man med ett stakett frånskilt ett stort stycke jord, som skall utgöra en särskild promenadplats för dem, som besöka karusellen eller danssalongen. Detta titulerades väl park, men föreföll mig ej stort bättre än en vanlig kalfhage. Öfriga arrangemanger torde äfven förtjena sina anmärkningar, ifall sådana numera kunde gagna något, sedan man i en handvändning kan komma till det vackra Jonsered, som tyckes ha vida mer att bjuda på. Jag lemnade också snart stället, för att göra ett besök i den s. k. Trädgårdsföreningen. Här hade jag ändtligen en vacker promenadplats, från hvilken man dock tyckes vilja utestänga den mindre bemedlade klassen, då inträdesafgiften dit blifvit bestämd till 5 skilling, hvilket är alltför mycket. Stockholms trädsårdsförening upplåter ju sin lokal för 1 skilling bko. En liten nätt schweitzeripaviljong tittade skalkuktigt fram mellan träden och lockade mig till besök. lär intog jag mitt kaffe och ett glas punsch. Likö