strien redan väl trifves, men der äfven de sköna konsterna snart nog skola blifva hemmastadda. Ja, en stad slutligen, der man kan vara viss på att finna allt hvad till lifvets komfort hörer. — Med så fördelaktiga tankar om er stad landsteg jag der och skyndade genast att få mig ett rum för natten. Ty här såg jag icke, såsom t. ex. i Stockholm, en mängd personer trängas invid ångbåtens landgång, för att utbjuda sina logementer. Hotel Garni sades ligga närmast hamnen, och dit blefvo mina saker nu burna. Men der var upptaget och jag måste gå vidare. — Är det långt till något annat hotell? — frågade jag. — Ja, det är allt ett bra stycke, för de ligger i andra ändan af stan. — Finns här inte någon droschka härnere? — Droschka! — upprepade båda mina bärare och sågo helt förbluffade ut. — Hvad är det för slag? — Jo det finns la till Bohles ; men så dröjer det allt ett par timmar. Vi gingo således och nådde omsider vårt mål. Som det låg en viss glans utbredd öfver namnet Göta källare, begaf jag mig först dit. Alla rummen äro upptagna, — blef der min dom; och så hette det äfven i Bloms hotell. Bortom detta låg Sundbecks hotell; men ej heller der hade man bättre svar att gifva.