Göteborgsposten – 18 maj 1859, sida 2

digt lefva på ett fientligt lands bekostnad, hvilket senare ej är af ringa betydelse. I enlighet med denna plan befästade de S. Germano, vester om Vercelli vid jernvägen som mot nordvest leder till Biella, samt besatte Saluzzola, vid samma jernväg nordvest från S. Germano, och Buronza, öster om Saluzzola. Genom besättandet af Buronza åstadkoms tillika en förbindelse emellan Cattinara, som förut var ockuperadt, och Saluzzola. Denna ställning, syntes ingalunda ofördelaktig, helst då de hade alla ställen, på hvilka Sesia kan öfvergås, i sitt våld. Icke destomindre hafva de plötsligen öfvergifvit densamma. Den i Biella stående styrkan af 1,000 man drog sig d. 9 d:s tillbaka, och på samma sätt gjorde de förposter, hvilka voro framskjutna mot Ivrea. Dagen derpå drogo österrikarne sig från Tronzano, hvilken plats var besatt med 8000 man och 26 kanoner, i rigtning mot Vercelli. Samma dag retirerade äfven skyndsamt en stark österrikisk kolonn, hvilken föregående dagen under fyra generalers kommando hade ryckt fram till Stroppiana, som ligger söder om Vercelli vid den jernväg, som derifrån leder till Casale. Derefter fortsattes reträtten och alla positionerna emellan Dora Baltea och Sesia uppgåfvos. Sålunda utrymdes samtidigt Livorno, Tronzano, Santhia, Cavaglia, Saluzzola och Vercelli, och österrikarne påskyndade så mycket afmarschen, att de icke gåtvo sig tid, att medtaga de reqvirerade förråden. Härigenom har norra flygeln fått en helt annan ställning, och troligt är, att den icke qvarstannar inom sardinska området, utan koncentrerar sin styrka bakom Ticino, förmodligen emellan Pavia och Piacenza, för att der invänta et angrepp af de allierade armeerna. Ett sådant torde man heller icke länge behöfva att vänta på; ty troligen är det underrättelser af en sådan natur från de allierades läger, som påskyndat österrikarnes afmarsch. Under den tid som österrikarne vistats på det fientliga området hafva de allestädes hårdt beskattat, ja, nästan utsugit befolkningen såväl i städerna som på landsbygden. Konung Victor Emanuel har i anledning häraf sett sig nödsakad att skicka härolder till österrikiska hufvudqvarteret för att protestera mot ett sådant sätt att föra kriget. Lika lätt synes österrikarne ej vilja vika från terrängen norr och söder om Po emellan Pavia-Piacenza och Alessandria. Här hålles ännu platsen emellan Voghera och Ponte Curone besatt. Jernvägsbron vid Valenza hafva österrikarne sprängt, öfverskridit Po vid Stradella och ånyo sökt slå en brygga vid Gerola. Ofvergången vid Stradella torde kunna anses såsom blott ett ströftåg, ty någon annan betydelse kan man icke tillägga en öfvergång af floden emellan två i Österrikes händer befintliga platser, Pavia och Piacenza. — De senaste underrättelserna gifva vid handen, att österrikarne ännu hafva stora truppmassor qvar omkring Mortara, der sjelfva hufvudqvarteret ännu är beläget. Ett österrikiskt infanteriregemente med belägringsmateriel och åtföljdt af en afdelning kavalleri hade åter öfver Gravellona marscherat i riktning mot Casale. — Piemontesiska hufvudqvarteret är i Occimiano i närheten af Alessandria. I Wien herrskar stor fruktan för franska flottans operationer; man väntade med detl snaraste att få se en fransk eskader i Adriutiska hafvet, och man antager att ett angrepp kommer att ega rum på Venedig och Pola.) För den händelse att flottan skulle hafva land-: stigningstruppar om bord är en stark armåkorps koncentrerad under grefve Wimpfens befäl. — Man vill äfven veta att en väldig engelsk flotta snart skall visa sig vid Italiens kuster. En afdelning skall begifva sig till Triest, Venedig och Pola, och från Malta hafva krigsskepp afgått för att kryssa utanför Neapel och utefter Siciliens kuster. En annan eskader, bestående af åtta linieskepp af första ordningen, sex fregatter och flera mindre fartyg, skulle som observationsflotta begilva sig till Genua, Spezzia och Livorno. England skall inom helt kort tid kunna disponera öfver en armåe på 310 å 320 tusen nan. Dock har England genom en proklamaion d. 14 d:s förklarat att det beslutat iaktaga en sträng neutralitet, sålänge de i Usterike, Frankrike och Sardinien sig upphållanPiren ROÖRÖSRVVVVVVVBVUBJVJVJVJVV tant förmögenhet. År 1841 hade han åt kammarrnit. I