Göteborgsposten – 18 maj 1859, sida 2

tant förmögenhet. År 1841 hade han åt kammarrätten öfverlemnat sitt testamente, hvaruti han insatt sin trogne tjenare, den dåvarande jägaren Seiffert till oinskränkt arfvinge af hela sin qvarlåtenskap. Såvida Seifferts död inträffat före hans egen skulle qvarlåtenskapen öfvergått till dennes familj. På det att icke något klander måtte ega rum mot detta testamente, affattade Humboldt år 1858 ett lagligt gåfvobref som Seiffert sjelf förvarade, och hvaruti detsamma han i sitt testamente förfogat, ytterligare bekräftades. Detta gåfvobref hade tillochmed konung Friedrich Wilhelm IV: genom en handbiljett gillat; hvilken konung dessutom år 1849 utnämnt Seiffert till kastellan på jagtslottet Hubertusstock, men tillika insatt någon annan till förvaltare af befattningen, på det att Humboldt under sin återstående lefnad ej måtte behöfva skiljas frän sin trogne tjenare. Gåfvobrefvet innefattade all Hamboldts tillhörighet, alla hans böcker, taflor, kartor och pretioser; undantagne härifrån voro ett af Kröger måladt porträtt af konung Friedrich Wilhelm IV, en stor vas af porslin, föreställande Sanssouci, en present af hans Maj:t Konungen, och naturligtvis hans samtliga manuskripter samt några andra i gåfvobrefvet särskildt anteknade föremål. Någon försegling, utom af de lådfack hvaruti manuskripterna befunno sig, har icke egt rum i Humboldts bostad; och således har Seiffert erkänts såsom arfvinge till hela qvarlåtenskapen.