Göteborgsposten – 18 maj 1859, sida 1

Hvem skall man nu tro? Det torde för framtiden vara säkrast att anskaffa fotografporträtter af fångpersonalen, på det resp. landshöfdinge-embetens subjektiva uppfattning ej på detta sätt måtte hindra brottslingarnes gripande. Märkvärdigt nog finnas alla dessa porträtter tillsammans i härv. Landshöfdinge-embetes kungörelse af d. 4 i denna månad, till hvilken vi hänvisa den läsare, som kunde misstänka att våra kopior åro felaktiga. Nya Titlar. På grund af nådig skrifvelse skall det hittills s. k. Socken-karteverket benämnas Rikets ekonomiska karteverk, och det nya verkets tjenstemän skola kallas Ekonomiska kartografer. Oförskämdt tilltag. Teaterföreståndaren Alfr. Wallin, hvilken för närvarande gästar Falköping, synes der hafva tagit sig för det orådet, att bestämma till hvilka platser samhällets medlemmar böra köpa biljetter vid hans representationer. I stadens tidning för d. 14 Maj läses neml följande: Då hr L...... , hr W., hr S5., hr C., fru B., fröknarne S., mamsellerna W., m. m. fl., ej kunna, och troligtvis ej heller vilja, i samhället räknas tillhöra den tjenande klassen, men likväl bevistat mina representationer å endast för tjenstfolk och barn bestämda biljetter, får jag härmed anhålla, att detta oskick ej vidare fortsättes, såvida dessa herrar och damer ej vilja i nästa nummer af denna tidning hafva hela sitt namn utsatt. För denna gång utlofvas tystnad. Alfred Wallin. Det der påminner om en annons i Stockholms Dagblad för någon tid sedan, hvilken hade följande lydelse: Om ej hr Lundber — inom trenne dagar återlemnar den rock han fått låna, så utsättes i tidningen hela namnet. — Om det emellertid ej är så alldeles gentilt handladt af de (i en så liten stad som Falköping mer än tydligt utpekade) personerna; så är det dock ett oförskämdt tilltag af hr Wallin att, då han ej gittat bevisa att personerna usurperat dem enl. biljettköpet ej tillkommande platser, söka tvinga personer till köpande af de biljetter, hvilka han anser passande för dem. Det torde tvärtom just vara allmänhetens oförgripliga rättighet, att sjelf bestämma från hvilken plats hon vill åse hr Wallins spektakler. Ett fartyg med emigranter har återigen gått förloradt och en mångd menniskor omkommit. Onsdagen d. 27 April lemnade Pomona, hvilket beskrifves som ett präktigt klipperskepp af 1,500 Tons drägtighet, Liverpool, destineradt till New-York, hvarest det var hemmahörande. Det hade en besättning af 37 man och ombord befunno sig 372 emigranter. Vinden var så gynnsam vid resans början, att kaptenen trodde sig på 17 eller 18 dagars resa kunna föra fartyget till bestämmelseorten. Tyvärr dröjde det blott lika många timmar förrän skeppet var vrak, och hafvet slukat 386 lik. De närmare omständigheterna vid denna händelse äro förskräckliga. Intill midnatt om Onsdagen gick allt väl, ty oaktadt vinden ökade sig, så var den ändock gynnsam, och passagerarne, hvilka under sång och dans tillbringat aftonen, gingo till hvila utan att hafva en aning om det öde som väntade dem. Klockan tycks hafva varit 1 eller 2 om thorsdagsmorgon då skeppet stötte på en sandbank, och ett ögonblick derefter spolade sjön öfver däcket. Man fann sedan att stället var Blackwater Bank, omkring 9 mil öster om Wexfordkusten. Vinden var