Göteborgsposten – 18 maj 1859, sida 1

småningom alla vetenskapsmän i Berlin, för att utgöra en del af den talrika processionen. De som ännu icke skådat den aflidne, hastade upp för trappan för att ännu hinna kasta en blick på de älskade dragen. Der hvarest han utöfvat sin verksamhet, i hans arbetsrum, hvilket genom den Hildebrandska taflan blifvit spridd till de mest aflägsna orter, stod den enkla kistan som inneslöt Alexander von Humboldts stofts. Höga palmer och blommande växter omgåfvo liksom en ram denna vemodiga bild, och voro en sinnebild af den länge försvunna tid, då den kraftfulle vettgirige naturforskaren genomströfvade de tropiska länderna för att der inhemta den vigtigaste och mest grundliga kännedom om naturen, och göra de djerfvaste eröfringar åt vetenskapen. Klockan 8 bars kistan ut och ställdes på den med sex hästar förspända likvagnen. Tåget satte sig långsamt i rörelse. Det öppnades genom den aflidnes alla tjenare och hela familj. Derefter följde alla studenterna vid FriedrichWilhelms universitetet, nära 600 till antalet, anförda af marskalker som buro sorgstafvar. Derpå kom en musik-korps och derefter åtta mediemmar af presterskapet, bestående af General-superintendenten Hoffman, predikanterna Jonas, Sydow, Mällensiefen, Eyssenhart m. fl. Framför likvagnen buros på mörkröda sammetskuddar af trenne kammarherrar, alla insignierna af de höga ordnarne: vom schwarzen Adler, pour le måerite och alla de öfriga talrika ordnar hvaraf den store mannen var i besittning. Hästarne som voro