Göteborgsposten – 11 maj 1859, sida 1

tig. Ofta gick hon efter slutad bön på jagt, och hof männen fingo då roa henne genom att skaffa henn piggsvin. När hon anträdde sin pilgrimsfärd til klostret Woskrensky, gjorde hon sin page Jwan Schu waloff till kammarkavaljer och man visste hvad de hade att betyda. Hon var gerna närvarande, nä presterna försökte att drifva djefvulen ur någon van sinnig. Engång fann man under hennes hufvudkud de en bundt hår, som sammanhölls af rötter uta diverse trädgårdsväxter. Kejsarinnan påstod att de var ett hexerimedel och beskyllde hustrun till en a sina kammartjenare för att ha lagt det dit. Hoi blef genast arresterad och hennes man skar af för tviflan deröfver halsen af sig. Hustrun tillstod at hon hade skärthorsdagen lagt några korn brändt sal i ett glas ungerskt vin, som kejsarinnan sedan druc kit; hennes afsigt hade varit att derigenom bered: varaktighet åt den ynnest, hvari Hon hade stått ho: sin herrskarinna. Redan på de första sidorna gör Katharina i för bigående en uppriktig bekännelse. Hon satt en gång med Peter vid fönstret i sitt rum i klostret Troisk Det unga paret var mycket upprymdt, när Lestocq kom in och sade: Nu får det bli slut på denna munterhet. Ni måste genast packa in edra saker och resa hem. Begge undrade mycket öfver den stränga befallningen och Katharina skrifver: Jag såg tydligt att storfursten gerna skulle ha öfvergifvit mig för alltid. Hans själsegenskaper gjorde