Göteborgsposten – 11 maj 1859, sida 1

kejsarinnans gunst, men som voro lika illa utrustad till hjerta och förstånd — ja många af dem utgjord ett verkligt afskum. Bönder, stalldrängar, soldate och betjenter beklädde hofvets högsta embeten; d hade samlat ofantliga rikedomar och gingo oc prunkade med de högsta ordenstecken. Man had kunnat förlåta kejsarinnan hennes bristande blygsam het och hennes barnsliga slöseri i garderobsutgifter — i hennes qvarlåtenskap funnos mer än femtontu sen klädningar och flera tusen par skor — om ho1 ägt någon enda god regentegenskap eller någon end: qvinlig dygd. Hon undandrog sig hela veckor — jt: hela månader alla göromål; hon hade stor böjelst för starka drycker; och det var svårt att förmå hen ne att underteckna regeringshandlingar och omöjlig att beveka henne att läsa dem. Svaret på det bref hvari konungen af Frankrike underrättade henne on sin sonsons födelse erhöll först efter tre års förlop) hennes underskrift. i Man kan föreställa sig hvilket intryck sådan: förhållanden skulle göra på en ung flicka, som kon direkte från småstadshofvet i Anhalt. Vi vända os nu till hennes anteckningar och sammanställa här och der förekommande anmärkningar, på det att man mf kunna göra sig en klar föreställning om den tiden: ryska hoflif. Kejsarinnan Elisabeth var otroligt la och dock i högsta grad orolig; hon tor beständig! från det ena stället till det andra och besökte äfven ofta kloster, ty hon var äfven på sätt och vis andäk