Göteborgsposten – 7 maj 1859, sida 1

— —-—-—— EE ——A ling; när man skickat bort honom, förvärfvade Sto nislaus Poniatowsky, hvilken hon sedermera förskaffo de Pohlens krona, hennes synnerliga bevågenhet. Des sa förhållanden voro icke hemliga, men då bar ho ännu en viss aktning för det yttre skenet, som ho helt och hållet saknade efter Peters mord. Hvad Katharina anför i sina anteckningar, inne håller visserligen sanning, men icke hela sanninger ty framställningen af hennes lefnadshändelser är a fattad så som om den skulle utgöra en försvarsskrif för författarinnan. I skildringen af sina ömmare käns lor antyder hon blott, och annat kan ej väntas af e qvinna. Deremot äro många karakterer tecknade me mästarehand. Katharina egde en fin iakttagelseför måga och blef tidigt en mästarinna i förställnings konst, utan hvilken hon icke hade kunnat reda si vid ett så rått och förderfvadt hof. Förhållanden voro i sjelfva verket så afskyvärda, att endast de star kaste och gröfsta uttryck kunde rätt beteckna dem Frankrike hade länge haft en qvinnoregering d facto. I detta halft barbariska land, som ännu unde Peter I var mera asiatiskt än europeiskt, spelade der emot män betydande roler dels som statsmän och del som kejsarinnornas älskare. Den ena statsintrigei följde den andra i spåren, och tvenne kejsare mörda des. Pastejbagaren Mentschikoff framträder först pi scenen; han blir Peters allsmäktige gunstling och för skaffar Katharina I, f. d. dragonhustrun, tronen. Ha: störtas af Dolgoruky och forvisas till Siberien. Dol