År Evangeliska Fosterlandsstiftelsens ut gifvande af ett urval ur Luthers predik ningar att anse som ett sacrilegium? I. Då Luther, som under sin tidigare ung dom varit en så fanatisk anhängare af påfve dömet, att han enligt hvad han sjelf sederme ra bekände, skulle varit färdig att döda dem som ens med en bokstaf vägrat påfven hör samhet, hade blifvit bragt på andra tanka genom jemförandet af den Heliga Skrifts san ningar med den romerska kyrkans lärosatse och de himmelsskriande missbruk af sin myn dighet, hvartill det katolska presterskapet met den helige fadren i spetsen så ofta gjord sig skyldigt, lät han sin nya öfvertygelse för leda sig till åtskilliga beklagansvärda öfver drifter. Härmed vilja vi ingalunda ha sag att han i sina lärosatser aflägsnade sig fö mycket från den romerskt-katolska bekännel sen; tvertom bröt han så litet som hans sam vete ville tillåta med densamma och gjord till och med åtskilliga koncessioner åt då herr skande fördomar, som ej voro rätt öfverens stämmande med den lutherska bekännelsen: