Göteborgsposten – 7 maj 1859, sida 1

fade — ett öfverkommando skulle inrättas och kejsaren vara i spetsen för detsamma, ej heller att sjelfständiga tjenstegöromål skulle få qvarblifva hos krigsministern. För att undkomma den dåvarande obestämda ställningen, nedlade grefve Gyulay d. 16 Juli 1850 detta embete och erhöll befälet öfver femte armåkorpsen i Mailand. Efter marskalken, grefve Radetzkys afgång blef grefve Gyulay beklädd med fälttygmästares värdighet och erhöll befälet öfver hela 2:a armekåren, den Italienska, samt utnämndes till kommenderande general i konungariket Lombardiet-Venedig, Khärnten, Krain m. m. Hvilket stort förtroende denne fältherres karakter erbjöd, framgår tydligt deraf, att Kejsaren redan användt honom på de högsta platser. Han ir Geheimråd, Kammarbherre, Chef för 33 inf.-reg:tet, ridd. af Gyldene skinnet, kommendör af S:t Stephansorden och innehar storkors af Leopoldsorden. Sedan han nu blifvit General-guvernör i Lombardiet-Venedig, återstår icke nägot annat för hans sträfvan än marskalksstafven. I motsats till Erkerhertigens (förre Generalguvernören) milda, försonliga sinnelag, har Grefve Gyulay såsom kommenderande general förfäktat den åsigt. att Lombarderna aldrig kunna vinnas genom godhet och genom tillfredsställande af deras önskningar, utan att deras lydnad tvertom måste upprätthållas gerom militärisk stränghet. Den kolission, hvilken i anledning häraf uppstått emellan den civila och militära förvaltningen, har ofta varit störande, och tyvärr har erfarenheten gifvit rätt åt denna skarpa och bitande uppfattning, hvilket, såsom vi nämndt, är ett hufvuddrag i grefve Gyulays karakter. Dermed är dock icke sagdt eller tillfullo bevisadt, att detta behandlingssätt är det riktiga. Hvad som är säkert, är att Gyulay mera hatas i Norra Italien än någon af hans töreträdare. Till och med Radetzky lät honom höra at han ådagalade en alltför stor ifver. Då Gyulay neml en gång förundrade sig öfver att Radetzky färdades så mycket på Mailands gator, svarade den gamle Generalen: Det finnes sannerligen ingen som skjuter på mig; man vet alltför väl i Mailand hvem som skall intaga min plats, när jag är död. — Då gref ve Gyulay nu för några dagar sedan utnämndes till generalguvernör öfver Lombardiet i Erkehertig Ferdinand Max ställe, var likväl hans första åtgärd att afgifva en proklamation till Lombardiets invånare a! ett allvarligt och fast, men dock välvilligt innehåll.