Göteborgsposten – 4 maj 1859, sida 1

han i stället för att såsom nu, från bittida om mor. gonen till sena aftonen, hos en apothekare blanda tillsammans de mest illaluktande örter, kunde få sys. selsätta sig med att arbeta dylika konstsaker. Emed. lertid hade de ord modren yttrat icke blifvit ohörda en liten flicka vid elfva års ålder med ett ljuft eng lalikt ansigte, ljusa fladdrande lockar, och klara blö ögon, hvilka glädtigt och hoppfullt blickade ini verl den, hade uppsnappat den stackars qvinnans förtvif lade klagan, och stod nu, utsträckande sig så lång som möjligt, för att hviskande kunna meddela hvac hon hört åt en äldre man, hvilken ledde henne vic handen. — Bästa morfar, jag ber dig, låtom oss följa des sa stackars menniskor för att få veta hvar de bo — Men om de nu kanhända bo i någon af förstäder na? — Så taga vi en vagn när vi fara tillbaka. Go da älskade morfar, säg icke nej härtill! Jag lofva att i afton läsa högt för dig hela tidningen, så att du derigenom må blifva ersatt för den ansträng ning, som detta möjligtvis kommer att förorsaka dig Medan den lilla flickan bad och jollrade sålunda, rig tade hon sina steg åt samma väg, hvartåt modren me sin son gått, och hennes gamle följeslagare, helt lyck lig öfver sin lilla Maries godhjertenhet, skyndade så hastigt hans ålder medgaf att följa henne. Du glöm mer dina påskägg, Marie? — Nej, bästa morfar; va obekymrad derom, dem kunna vi ju alltid sedan få köpa. — Så fort den stackars olyckliga modren hasta.