Göteborgsposten – 20 april 1859, sida 1

Oaktadt vår kanot var helt liten och smal, måste vi, då vi passerat floden, qvarlemna både den och vårt tält, ty de voro för besvärliga att medföra. Vår ekipering bestod således endast af hvar sin filt, en vid, vattentät kappa, jemte några nödvändiga kokkäril. När vi anlände till sjön Huron voro vi således utan båt, men om vi än haft med oss vår lilla kanot, hade den nu ej varit till någon nytta, emedan November månad nyss inträdt, och väderleken i anseende dertill var stormig och ostadig, och marken betäckt med snö, fastän sjöarne lyckligtvis ännu ej tillfrusit. Jag beslöt derföre att fortsätta vägen till fots, till S:t Marie hamn, hvilken är belägen vid inloppet af Superiorsjön, der jag hoppades att kunna få hyra roddare och en stor båt; men på vägen dit råkade vi en pelshandlare, hvilken egde en större båt, och det lyckades mig att få hyra platser i den åt mig och mina båda Indianer. Vår nya farkost var en tungrodd, flatbottnad båt, alldeles motsatsen till vår förra lätta kanot, men den gled dock hastigt nog framåt då vinden var gynnsam, i annat fall drefs den fram af breda svärdslika åror, hvarmed ett halft dussin Canadare taktmässigt plöjde vattenytan, på samma gång de afsjöngo några af sina milda klagande nationalsånger, hvilka tillika med vågornas sakta brusande, invaggade oss i ett drömmande tillstånd. Då aftonen kom, styrde vi båten till land, fastbundo den vid en trädstam och lägrade oss omkring en af de eldar, hvilka vi bruka