Göteborgsposten – 16 april 1859, sida 2

slutligen den ingångna alliansen med Sardit nien tillåta Frankrike att biträda ett sådanförslag? Åro ej de italienska attentaterna så lifligt minne hos Frankrikes kejsare, ati han ej vågar svika det hopp, som han upp-t tändt i Italiernas frihetsälskande bröst? Jo, blek och blodig vandrar nog Orsinis skugga i kejsarens drömmar, och hans sista bön, om Italiens befriande genom fransk mellankomst, genljuder nog ännu i kejsarens öron. Han skall, säkerligen icke draga sig tillbaka, såvida ej Osterrike gör de eftergifter, hvilka man åsyftar med ett krig. Vi vilja ogerna tro, att alla rustningarne varit allenast ett stort hokus pokus för att skaffa prins Napoleon en passabel gemål; hvarföre kan man ej tro, att det är nödvändigt för Frankrike, att hafva krig, och slutligen hvarföre skulle man icke kunna tro, att kejsaren verkligen åsyftar frihet åt Italien, antingen af slug beräkning eller af en af dessa besynnerliga motsatser i menniskolynnet, som man ej kan förklara. Stode en allmän afvåpning för dörren, hvarföre skulle då kejsaren, genom Monitören af d. 11 d:s, ånyo söka lugna Tyskland, påminna om Frankrikes bona officia uti Neuchateloch Holsteinska frågorna och säga att Frankrikes italienska politik borde ingifva Tyskland förtroende? Han brydde sig sannerligen ej om Tyskland, såvida han ej hade något otaldt med Österrike; och att det samtalet blir hett, blixtrande och blodigt, det är så godt som säkert. Från Wien berättas äfven, att England och Preussen hafva genom österrikiske kejsaren blifvit öfvertygade om Napoleons krigiska afsigter. Det påstås att den hemliga traktaten emellan Frankrike och Sardinien skall gå ut på Lombardiets eröfring. I Wien tror man derföre, att om Englands och Preussens bemedling misslyckas, så skall det hafva till följd en österrikisk-preussisk-tysk-engelsk koalition emot Frankrike. Sådant vore något storartadt, helst vår store kejsare i östern under sådane vilkor väl blefve insläpad med i trasslet. Den 8 d:s börjades i Paris konferensen om giltigheten af Couzas dubbelval i Donaufurstendömena. Första sammanträdet har icke aflupit så lyckligt som man förmodade. Österrike lär hafva understodt Portens fordran, att förklara det sista valet ogiltigt, och att de båda furstendömena skola, i enlighet med konventionen af 19 Aug., vara åtskiljda. Frankrike skall deremot hafva energiskt försvarat valet och förklarat detsamma för fullkomligt giltigt; England, Ryssland och Preussen hafva sökt medla mellan de stridande genom att föreslå den medelväg, att gilla Couzas val, men blott för hans skull och med reservation for framtiden. Sjutton af de neapolitanske landsflyktige hafva ankommit till Frankrike, för att begifva sig till Turin. Poerio var icke ibland dem. Vid deras ankomst till Boulogne utbringade manskapet på den paketbåt, som öfverfört dem, ett tredubbelt hurra. Från Belgrad berättas, att Schuptschinan skall sammankallas i Kragujewatsch för att votera en behöflig summa för utskrifningen af 34,000 man. Man talar äfven om en offoch defensiv -attians emellan Serbien och de förenade furstendömena. I Diplomatien är rörlighet. Erkehertig Albrecht af Osterrike ankom i en utomordentlig beskickning, med fyra högre officerare, d. 12 d:s till Berlin. Furst Gotschakow är på väg till Paris. Lord Cowley skall hemkallas till London och marquis dAseglio väntas till London. I engelska underhuset har dIsraeli tillkännagifvit att parlamentets prorogering skulle ega rum d. 19 d:s; men han vägrade att upplysa om, hvilken dag det skulle upplösas. Han har lofvat att d. 18 d:s lemna underrättelser om de utländska förhållandena. Underrättelser från Hongkong gifva vid handen, att den franska eskadern och de franska trupperna hafva brutit upp från Begon. Cochinchineserna hade angripit de qvarlemnade trupperna och dödat 200 man. Britiska Tulltariffen. Med anledning af ett i London utkommet arbete om britiska tulltariffen af en mir E. Beedell, yttrar sig en recensent i engelska