Göteborgsposten – 16 april 1859, sida 2

Britiska Tulltariffen. Med anledning af ett i London utkommet arbete om britiska tulltariffen af en mir E. Beedell, yttrar sig en recensent i engelska journalen The Critic på följande sätt: Det indirekta beskattningssystemet hos oss är ganska enkelt: man lägger skatt på de ting, som äro angenäma för oss, och låter de vedervärdiga fritt passera. Vår Skattkansler (finansminister) kunde såsom egare af en stor varubazar ropa till allmänheten: stig på, godt folk, kom in blott; ju flera dess bättre! Åten er sjuka efter behag af socker, russin eller korinter och i skolen erhålla en dosis af det bästa läkemedel så godt som för intet! . Detta är engelska tulltariffens allmänna tendens. Den, som gerna äter utländska äpplen och körsbär, måste betala derför till regeringen. Den, som deremot åstundar Ricinolja eller Jalappa, han må fritt tillfredsställa sin smak, utan att tullhuset bekymrar sig derom. Hvilken käck smugglare som helst kan midt på dagen stiga oantastad i land med ett par välljudande spädgrisar under hvardera armen; men för speldosen från Genf i hans ficka måste han erlägga tull, och till och med olika för hvarje stycke, för en utsliten Strausservals, för ett Schweitziskt bergjodel, för ouvertyrer, variationer, efter fastställd taxa. Fritt kan man införa arsenik för att förgifta sina råttor (eller om man vill sin svärfar); arrow