Från Utlandet. Den plötsliga krigslåga, som för några dagar sedan så klart och lifligt uppblossade ur den närvarande förvecklingens brännbara ämnen, synes för ett ögonblick hafva slocknat. Slocknat har den dock troligen ej: i falaskan glöda ännu gnistorna och den minsta gynnande vind, som blåser öfver densamma, skall genast åter göra lågan högre och klarare än förut, och troligen så ohejdlig, att icke någon kongress släckningsanstalter kunna sätta en gräns för dess vilda raseri. Telegrafen, som skulle blifva ett medel att hastigt och säkert låta oss få känna den politiska ställningen i andra länder, har urartat till den värste intrasslare och sqvallrare i hela verlden. Med blixtens hastighet låter han tusentals hvarandra motsägande rykten kretsa bland folken, ur hvilka det är svårt att skönja hvad som är gissning, hvad som är sannt eller falskt. Knappt hade den hunnit att meddela oss att ,,Globe för d. 9 d:s yttrade: Vi hafva all anledning förmoda, att regeringen i eftermiddag har erhållit underrättelse om, att Österrike förklarat Sardinien krig, förrän vi genast underrättas, att alla svårigheter som ställt sig i vägen för kongressen äro undanröjda; en allmän afväpning skall ega rum, hvartill Österrike äfven lemnat sitt bifall. Hvad skall man nu tro? Föga sannolik synes den sista uppgiften vara. Den meddelades af ,,Pays d. 10 d:s just vid samma tid som österrikiske kejsaren låter 50,000 man marschera till det af österrikiska soldater förut så uppfyllda Italien, inkallar hela armeens reserv, mobiliserar samtliga gränsregementernas bataljoner och sätter hela arm6en på krigsfot, och samma dag som Napoleon kallar 100,000 man att vara under vapen i Juni månad. Den der allmänna afväpningen börjar i sanning på ett högst egendomligt sätt! Föga trovärdig synes äfven uppgiften vara, att Osterrike skulle hafva gått in på en sådan afväpning; detta samma Osterrike, som uppställt som ett oeftergifligt vilkor för en kongress, att det sjelft skulle få vara väpnadt under det Sardinien skulle nedlägga vapen. Och skulle