Göteborgsposten – 16 april 1859, sida 1

ning. Jag tror i allmänhet att våra medmennisko mindre lätt skulle kunna såra oss, om vi endast sjelf va voro mera på vår vakt. Emedan vi alla voro det ta senare, kunde aldrig onkel Pecks olycksbringand spådom gå i fullbordan. Vi måste sätta mera förtro ende till hvarandra, och följa vårt goda hjertas in gifvelser; då skola vi icke så mycket nås af verlden bittra köld och missämja. — Men jag glömmer utaf att jag icke är den man, som kan hålla några före läsningar; det är endast din mor, som säger att jag är lika förståndig och god, som vår pastor. Härvi blickade han ömt åt sidan på sin hustru. Men hvar står på derborta? Hvarföre skäller Fylax så besatt Både Mrs Mallet och gossarne hade stigit upp frå: sina platser. — Der är han åter. Se der går den unga gent leman, hvilken tog oss ut med sig att fiska häromda gen, och som genast hoppade i sjön, när Ned föll öf verbord. En fremling syntes bakom trädgårdsmuren på er af klipporna. — Skynda, spring och bed honom stiga hit in sade modren. Jag har sett honom här nästan hvarje afton och undrat hvem han kunde vara. Så ledsam att jag icke skulle vetat att det var han. Gå du met gossarne Jessie; du kan bättre uttrycka vår tacksam. het för honom. Se här är din hatt.