Göteborgsposten – 16 april 1859, sida 1

m——S —n—Z-7-.foiijcccSSScååhhn——T—TETETETETE underrättat sina tio eller tjugotusen åhörare om, att de voro mycket klokare och bättre än alla de statsmän, som sedan urminnes tid styrt detta land. Men smicker är icke sannning och det är just denna vi sakna vid öfverläggningarna om parlamentsreformen. Nej, låt oss få en någorlunda god bild af den brittiske valmannen. Det är oss likgiltigt om han har två pund eller tiotusen pund om året, om han bor i en hydda eller i ett slott; men då vi äro 1 hög grad beroende af hans förstånd och hans heder, ville vi gerna höra honom skildras som en man med upphöjda tänkesätt och adla känslor. Vi skulle äfven sätta värde på att han i en eller annan rigtning vore i besittning af kunskaper. Men besynnerligt nog har man alls icke tillfredsställt våra anspråk i detta hänseende. Allt beror på yttre omständigheter. Detta är desto besynnerligare som man i vår tid eljest talar så mycket om intellektuella och moraliska qvalifikationer. Hvarje befordran beror ju på attester. Vid en täflan mellan sökande gör man hvarken afseende på förmögenhet, stånd, familj eller andra yttre förhållanden. Så snart en man utnämts till ett embete, börjar en allmän undersökning af hans förtjenster; och ve honom då, om han inga har. Annorlunda är förhållandet med den brittiske valmannen. Ingen frågar efter om han är en menniska eller ett kreatur, om han är klok eller galen, blott han erlägger en viss afgift eller några årliga utskylder. Den brittiske valmannen bör ega patriotism, mod, förstånd, sjelfbeherrskning, rättrådighet, uppriktighet, sanningskärlek, ärlighet, kortligen allt hvad man brukar kalla engelskt. Han bör bekymra sig om sitt lands fred, ära och lycka, och icke blott om sin egen fördel eller sin verksamhet eller sina ståndsintressen. Han bör vara i stånd att handla rätt och inför hela verlden protestera emot det som är orätt. Hans ande bör vara tillräckligt upplyst för att begripa kapitalets och arbetets rättigheter samt uppfatta förhållandet mellan arbetsgifvaren och arbetaren. Han bör bemöta dem humant, hvilka äro af annan mening än han; och han bör åtminstone ej söka att genomdrifva en sak genom våldsamma medel. Sådan är andan i den brittiska författningen, och af denna anda bör alla de, som medverka till regeringens bildande, vara lifvade. Det är klart att icke alla kunna vara det, men majoriteten af konungarikets valmän böra ovilkorligen vara det. Ty man inser lätt att vi i motsatt fall skulle kunna bli utsatta för en sådan olycka som den, hvilken inträffade på andra sidan kanalen, då landets alla institutioner försvunno på en dag, och landet upphörde så helt och hållet att vara Frankrike, att det aldrig åter blifvit Frankrike i samma mening som England är det England, som det var för tusen år sedan eller ännu längre tillbaka. Den enkla sanningen att den brittiske valmannen bör vara lifvad af den brittiska konstitutionens anda, har mera vigt än alla möjliga talstorheter. Det är en sanning, som likt en hemligt hviskad varning borde ha framställt sig för de män, som äro en aritmetisk revolutions apostlar. Till och med dessa mån borde ha tänkt för sig sjelfva: har pluraliteten af denna mängd menniskor den omdömeskraft, den moderation, den liberalitet, den fördomsfrihet, den beredvillighet att åsidosätta enskilta intressen för allmänna och den sinnets jemnvigt, som böra karakterisera ———— ——— ss— ———— ——— .—.Å— —r— —.—.Vnijen——