Göteborgsposten – 9 april 1859, sida 1

verka att öfverste Couza valdes till furst både i Moldau och i Wallachiet. Härvid be tjenade den sig med stor skicklighet af de nationella sympatierna mellan de begge län derna; och den understöddes i sina bemödan den på det kraftigaste af Napoleon III, son ville försäkra sig om Rysslands medverkar för sina italienska planer. Detta dubbelvals giltighet skall snart blifva föremål för en ny pariserkongress pröfningal och skall sannolikt i trots af Österrikes och Turkiets invändningar bli stadfästadt, då England, ehuru delande dessa staters åsigter i denna fråga, ingalunda vill att den skall bli någon ny anledning till fredsbrott. Då Donanufurstendömenas herrskare har Rysslands inflytande att tacka för sin tron, och då han endast i detta rike finner ett mäktigt stöd mot den emot honom så fientliga Porten, kan han svårligen undgå att bli fullkomligt beroende af czaren. Han skall naturligtvis söka att göra de band, som förena honom med det ottomaniska riket så lösa som möjligt, och skall deruti kraftigt understödjas af sitt folk, som hyser ett dödligt hat emot turkarna, i hvilka de se sina fordna förtryckare och sin religions fiender. Men de begge furstendömena sakna tyvärr den inre lifskraft, som skulle kunna sätta dem i stånd att intaga en sjelfständig hållning emot deras trenne öfvermäktiga grannar, och det är derföre mer än sannolikt att de endast skola upphöra att vara turkiska vasallstater för att bli ryska. Ty dessa af naturen så rikt gynnade länder äro bebodda af ett folk, hvars djupa okunnighet täflar med dess sedliga förderf. De på nöjen begifna bojarerna uppehålla sig merendels i fremmande hufvudstäder och förstöra der både sina penningar och sin själskraft, under det att det lägre folket tillbringar sitt lif i bekymmerslöst armod, beherrskadt af talrika prester, hvilka äro till största delen den ryska styrelsens agenter, och som i råhet och immoralitet icke ega sina likar inom hela grekiska kyrkan. Industrien är obetydlig, och handeln är till största delen i de inflyttade tyskarnes händer. Huru skulle väl ett verkligt intresse för de offentliga angelägenheterna kunna väntas af ett sådant folk? Man har derföre allt skäl att anse de liberala institutioner, som dessa länder erhållit på tillstyrkan af dessa begge kejsare, hvars egna undersåtare sucka under despotismens blytunga ok, för en förrädisk gåfva. Hvarken de förvekligade bojarerna eller landets öfriga af olyckliga samhällsförhållanden demoraliserade innevånare kunna genom ett trollslag förvandas till upplysta patrioter. Det är mer än sannolikt att de rumäniska kamrarna komma utt beherrskas af några äfventyrare, som sjelfve äro den rumäniske furstens eller den ryske kejsarens lydiga verktyg. Det genom ryska emissarier föranledda lubbelvalet i Donaufurstendömena torde ega innu större betydelse för Ryssland än den som mnefattas i konstituerandet af en rysk satrapregering i Moldau-Wallachiet. Detta and skall utgöra den förpost hvarigenom Ryssand ständigt skall hota det värnlösa Turkiet, som, enligt ryska föreställningar, förr eller sednare måste blifva dess byte. Men äfven ör andra den ryska eröfringspolitikens framidsberäkningar är Donaufurstendömenas gradvisa förryskande af stor vigt. Den näste sjuce man, på hvars qvarlåtenskap Ryssland commer att spekulera, blir sannolikt Osterri