Göteborgsposten – 9 april 1859, sida 1

Göteborg, d. I April 1859. Det är i sanning ej lätt att afgöra hurt vida Rysslands ofantliga tillväxt under de s sta århundradena bör mest tillskrifvas des segrar på slagfälten eller i kabinetterna. De är obestridligt att de moskovitiska diploma terna vid fredsfördragens afslutande esomoftas visat sin öfverlägsenhet öfver de genuint er ropeiska, hvilka länge velat anse dem för e slags halfbarbarer. Måhända är dock aldri den ryska politiken fruktansvärdare än unde djupaste fred. Ju menlösare utseende de antager, desto mera kan man vara förvissa om att den spinner ett nytt intrignät för et längesedan utsedt offer. Man har betrakta det ryska systemet som den fullkomligast realisation af konservatismens id, och doc drager det ej i betänkande att begagna sig a alla slags revolutionära elementer för utt bil da och stärka det inflytande på fremmand länders angelägenheter, som utgör första ste get till en ny maktutvidgning. Detta är dei säkraste vägen till det verldsherravälde, son utgör grundtankan i den ryska politiken; de är just den, som det gamla Rom valde fö att uppnå detta mål. Och denna politik ha hittills varit lika lycklig och lika samvetslö i sina sträfvanden som den romerska. För närvarande ser det ut som om der sof oskuldens ljufva sömn; och de öfriga euro peiska staterna tyckas nästan ha bortlagt de misstroende, hvarmed de så länge följt dess åtgöranden. Och dock torde just denna tider vara en period af tyst verksamhet, som afsei att befordra utsträckandet af ryska väldet : söder. Det orientaliska kriget var följden a dessa planers förtidiga och alltför uppenbara framträdande, och det visade sig att den sju ke mannens besittfingar ej ännu voro hem fallna åt Ryssland. Europa gladde sig öfver att det mäktiga czarriket blifvit förödmjukadt och man forlitade sig på att pariserfördraget skulle bilda af Donaufurstendömena ett mäktigt bålverk mot moskovitiska inkräktningsplaner. Detta tycktes bekräftas, då det ej lyckades Ryssland att på kongressen genomdrifva furstendömenas förening, hvarpå det grundat hoppet om sitt blifvande inflytande i dessa länder. Men ryska regeringen visste att begagna sig af en uraktlåtenhet i fördragets form för att, i trots af andan i detsamma, ut