Göteborgsposten – 6 april 1859, sida 2

samma mest intresserade makterna ytterligare vidtaga utomordentliga försvarsåtgärder, är åtminstone ej något godt kännetecken på, att man hoppas en fredlig lösning genom densamma. Så har franska regeringen, enl. hvad Patrie berättar, beslutat att föröka hvardera af de 100 regementen, hvilka utgöra linieinfanteriet, med en fjerde bataljon. Den franska effektivstyrkan skulle härigenom blifva ökad med den lilla nätta styrkan af 80,000 man. De algieriska tiraljörerna, hvilka äro beordrade till Paris, der deras förestående ankomst väckt stor sensation, hafva i sitt reglemente en paragraf, som bestämmer att de alltid skola förblifva i Algerien, såvida ett krig ej är för handen. Såsom ett fredligt symptom kan man ej gerna anse deras ankomst. De skola vara uniformerade ungefär som Zouaverna och utgöras af de käckaste och mest utmärkta bland araberna. Osterrike har äfven helt nyligen beslutat att en 6080,000 man stark armekorps skall upprättas i Böhmen. Hvilka otroliga summor de hittils skedda rustningarne kostat Osterrike, kan man göra sig ett begrepp om, då man erfar, att Österrikes finansminister förklarat, att armeen på den fot den nu står kostar dagligen 2!, millioner francs. Att ministern under sådane förhållanden på det enträgnaste anmodat Kejsaren att beträda en fredlig väg, bör man ej undra öfver. Om tillståndet på sardinska gränsen meddelar ett blad följande (det torde dock, vara nödvändigt att omnämna, att bladet är Österrikiskt): Sanningsälskande och fördomsfria, ja, till och med ganska patriotiska Piemontesare gifva en mörk skildring af det krigstumult och den politiska oreda, som för ögonblicke. råder i Piemont. Gränsen mot Lombardiet liknar ett fältläger, och man ser icke annat än soldater och krigsmateriel. Offentliga byggnader, skolor, kyrkor och hospitaler och isynnerhet klostren och andliga korporationers byggnader äro förvandlade till kaserner. Likväl fattas det ännu plats för att skaffa alla trupperna tak öfver hufvudet, och här och der kampera afdelningar af dem under bar himmel, hvilket hvarken är sundt eller angenämt under denna årstid. Också råder mycken sjuklighet bland soldaterna, men hästarne lida isynnerhet af vädrets inflytande. Man kan föreställa sig huruledes landtbefolkningen vid gränsen och flera mil inåt landet under dessa omständigheter är pålagd inqvarteringar. Skattebördorna hålla på att blifva outhärdliga; handel och industri ligga stilla, all fast egendom sjunker i värde, armåen har lagt beslag på större delen af landets män i den kraftigaste åldern, och bågen är så hårdt spänd att han är färdig brista. Om äfven häruti torde förefinnas många öfverdrifter, så är nog mycket af teckningen ur verkligheten. Grefve Cavour, som lemnade Paris d. 30 Mars har rönt ett smickrande emottagande. Man tror dock icke att han kunnat utverka tillstånd för Piemont att vara representeradt vid kongressen på annat sätt än de öfriga italienska staterna. Det påstås till och med att han under sitt vistande i Paris mottog Rysslands beslut härom. Osterrike säger sig komma att frånträda kongressen om Piemont der skall hafva säte och stämma. Osterrike har uppfordrat Sardinien att inställa sina rustningar och afväpna en del af styrkan, då det tryggt bör kunna lita på kejsarens ord, att ban icke skall gå anfallsvis tillväga. ÅA andra sidan berättas att franska regeringen skall, såframt Osterrike icke minskar sin armåe i Italien, i kraft af den afslutade allianstraktaten, låta 60,000 man franska trupper inrycka i Sardinien. B. Halles Wienerkorrespondent försäk rar, att depescher ankor mit till Wien från baron Hibner i Paris, hvilka uppväckt den största förbittring i Wien. Frankrike, skall det heta i depescherna, understödjer Sardiniens vägran att afväpna sig, för att vinna tid till fullkomnande af sina rustningar. Tillfölje häraf tviflar man nu mera än någonsin i Wiens högsta kretsar om sammanträdandet af en kongress och på möjligheten af en fredlig lösning, ja, ett mäktigt parti yrkar till och med på afbrytande af hvarje vidare under4