Göteborgsposten – 6 april 1859, sida 1

I senaste numret af Öresundsposten förekommer följande väl skrifna artikel: Lika glädjande i flera afseenden det ny ligen firade riksjubileum d. 13 Mars varit lika sorgliga bevis erbjöd det på huru der sanna friheten och den medborgerliga andan trots vår 50-åriga representativa statsförfatt ning, ännu icke finnas till inom vissa klasser Det var militären och embetsmannakåren, son lyste genom sin frånvaro vid den vackra fo sterlandsfesten, oaktadt det egentligen va dessa klasser, som hade äran af revolutioner 1809 och sålunda i första rummet bordt fir: denna dag, då Sverge bröt enväldets fjettra och visade ur riket en dynasti, som inbilla sig vara förmer än folket sjelft, ehuru en ko nung aldrig har rätt att betrakta sig annor lunda än som folkets förste tjenare samt rätt visligen är hänfallen åt nationens dom, åt at sättning eller landsflykt, såsnart han våga trampa folkets majestät under fötterna. De är emellertid sorgligt för en så kallad fri na tion, att vissa medborgareklasser skola var: till den grad osjelfständiga, att de ej ens våg: fira fosterlandets räddningsdag, den dag di landets ädlaste och mest upplysta män satt sina lif på spel för att rädda riket undan ut ländskt herravälde och inhemsk nöd. Vi kun na ej annat än slå ned ögonen vid åsynen a all denna medborgerliga feghet, som förbjude en officer, en soldat, en embetsman att hafv: en sjelfständig politisk öfvertygelse; vi måst dervid blygas inför våra danska, norska oci