Göteborgsposten – 2 april 1859, sida 2

manträdandet af en sådan, så sväfvar man innu i ovisshet hvar den skall hållas och huru den skall sammansättas. I första afseendet uppgåfvo vi i vårt sista nummer Aachen såsom mötesplatsen, senare har telegafen förnält att Mannheim eller Lausahne dettill voce utsedd och nu sednnst Baden. Då man jemte dessa förut berättat som säkert att konsressen skulle ega rum i Brissel, Haag och Fenf, så har man nu åter sju städer, hvilka äfla om att få vara vagga åt denne nye Homerus, som skall så djupt ingripa i samtidenshistoria. De flegmatiska engelsmännen wo nog lika nyfikna som vi öfriga Europeer, men det praktiska folket här dock så arrangerat, att deras nyfikenhet kan tillfredsställas. Man må öfverlägga om hvad som helst i öfverhuset, så kan man likväl interpellera utrikesministern om andra saker. Så gjorde äfven Lord Clarendon d. 28 sistl. Mars. Det som Lord Malmesbury då svarade torde vara det tillförligaste vi förnärv. ega om det närvarande tillståndet, hvarföre vi i sammandrag återgifva detsamma. Han upplyste, att den 18 Mars hade förslaget om en kongress insått från Ryssland. Frankrike hade genast bifallit densamma, England likaledes men under vissa vilkor, dem Ryssland hade gillat. Åfven de öfriga makterna hade utan vidare vilkor gifvit sitt bifall. Kongressen skall sammanträda i slutet af April. Sedan både Osterrike och Sardinien lofvat att icke gå anfallsvis tillväga, kan man med säkerhet hoppas att freden skall blifva bevarad. Hvad kongressen beträffar, så skulle de italienska staterna på något sätt representeras vid densamma. Kongressen skulle blott anbefalla icke anordna de tjenliga reformerna. Så långt den ädle Lorden. Hvad det skall betyda, att de italienska staterna på något skulle representeras, upplyser ett utländsktblad. De skola neml. blifva representerade och frågade till råds, men icke få någon röst med i laget. En angenäm rol! Sardiniens löfte att icke angripa Österrike är infattadt i följande depesch från grefve Cavour till turinska sändebudet i London: då England har erkänt det anormala tillståndet i Italien, genom löftet att uppsöka medel, för att afhjelpa de derstädes rådande svåra förhållandena, så är Piemont, förlitande sig på detta Englands löfte, beredt att förpligta sig till att icke angripa Österrike. Vid kongressen skall Frankrike representeras af grefve Walewski och hr Drouyn de IHuys, England af Lord Malmesbury och Lord Cowley, Preussen af Minister v. Schleinitz och grefve Pourtales. Times anser att Sardinien bör uteslutas från kongressen såvida icke de öfriga italienska staterna komma att deltaga i densamma. Grefve Cavour, som varit inbjuden till Paris, afreste åter den 29 Mars. Det berättas, att hans audiens hos Kejsaren varit ganska långvarig, och att den sardinska ministerns ansigte strålat af tillfredsställelse, då han utkommit från kejsarens kabinett. Sam tidigt med Cavour hade sard. sändebudet i London marquis dAzeglio ankommit till Paris. Kejsaren af Frankrike tyckes icke hoppas mycket af kongressen, utan bereder sig på alla eventualiteter. Så är åter en division af afrikanska armeen hemkallad. Denna division består af 5 regementen, deraf två af fremlingslegionen och ett af Algieriska tira!jörer. Det sistnämnda har utmärkt sig på Krim, synnerligast vid stormandet af Malakofftornet, då det utgjorde en del af divisionen Mac-Mahon. Från Turin berättas att general Garibaldi aflagt trohetseden till konungen. Tvärtemot förra rykten skall han ännu icke hafva fått något kommando; men hans namn har varit tillräckligt för att få massor af frivilliga att strömma till Sardinien från hela Italien. Kongressen för italienska sakens ordnande har naturligtvis skjutit konferensen om Couzas dubbelval i bakgrunden. Den enda makt som bråkar med den saken är Porten. som ånyo framkommit med fordran om inter