Göteborgsposten – 2 april 1859, sida 1

ning egde rum på gården vid pumpen af huset qvinliga invånare, för att öfverlägga om hvad son i detta fall borde företagas. Den ena föreslog at man borde kalla en nattvakt, hvilken skulle gifv brandsignal och under Pecks fönster ropa att elde vore lös, för att se om han skulle kunna höra det en annan tyckte det bästa vara att sända efter e! polistjensteman, och i lagens namn bryta upp dörren en tredje rådde till att uppresa en stege, och på de: klättra upp till vindskammaren; men den fjerde, e! förståndig tvätterska,sade att det enklaste och rik tigaste vore att ofördröjligen skicka bud efter dei gamles brorson och närmaste slägtinge, Richard Mal let. Denna idee vann allmänt bifall, och en afdel ning af de rådplägande afsändes genast till muraren hem, för att hemta honom och hans hustru — di frågan var om en sak som gällde lif eller död — hvilket uttryckligen anbefalldes dem att säga honom Då derföre Richard Mallet underrättade den om, att han funnit sin onkel ligga död i sin säng tycktes en missräkning öfver att ej något mera händt stå skrifven på deras nyfikna ansigten. De had alla väntat att få höra någon hemsk och förfärlig upplösning — åtminstone ett sjelfmord; men nu fann intet annat än en vanlig begrafning att emotse. E mellertid då de tänkte på denna, och på den gam les förmögenhet, hvilken de nu kunde få reda på återvände så småningom deras goda lynne. Så är han då ändtligen död! Ja, vi skola all