Göteborgsposten – 2 april 1859, sida 1

sa likväl hvad som är möjligt vid en sammankomst af aktie-egare. Att för framtiden kännbar skada skulle tillskyndats bolaget och aktie-egarne i händelse af ett sådant återköpande, hade ovedersägligen blifvit ådagalagdt, hvarföre förslaget endast af en annan orsak, nemligen förhoppningen på enskild, tillfällig vinst medelst ocker och aktieförsäljning, kunde finna så många vänner. Denna omröstning var i sjelfva verket den minst uppbyggliga tilldragelsen vid bolagsstämman. —————.ÄÅ ve Göteborg, d. 2 April 1859. Då de offentliga föredrag, hvilka hållits härstädes af Vetenskapsoch Vitterhets-samhällets medlemmar under förlidet år liksom under innevarande, afhörts med lifligaste intresse af en stor del af Göteborgs bildade allmänhet, och detta sällskap således för närvarande gör ganska mycket skäl för sitt namn, har det väckt en viss uppmärksamhet att Aftonbladet just nu framhåller huru tunnt det varit med vetenskapligheten inom detta samhälle, som i köpmannastaden Göteborg skulle föra den högre odlingens talan. I sammanhang härmed och förmodligen som stöd tör sin uppfattning af förhållandena härstädes citerar Aftonbladet biskop Thomanders yttrande att Göteborg har men icke är ett vetenskapsoch vitterhetssamhälle. Men vi skulle vilja fråga både Aftonbladet och biskop Thomander hvar den stad är belägen, som förtjenar en sådan hederstitel. Möjligen i någon fantastisk vetenskapsidkares idealstat eller något annat Utopien, men icke oss veterligen på den planet hvilken vi bebo. Vi tro oss kunna försäkra Aftonbladet att om ofvannämde qvicke prelat anmodades att med handen på hjertat besvara frågan huruvida staden Stockholm vore ett vetenskapsoch vitterhetssamhälle eller ej, så skulle svaret blifva ett så dundrande: nej! som hans väldiga basstämma kunde åstadkomma. Hufvudstaden saknar hvarken vetenskapliga eller vittra instutioner och samfund, vid hvilka många af landets förnämsta vetenskapsidkare och författare äro fästade, men man har hittils sport ganska litet om deras inflytande på den allmänna bildningen derstädes. Vi äro fullt öfvertygade att mycket föregår inom dessa slutna sällskap, som är af stor vigt för vetenskapernas utveckling, men större delen af den stockholmska allmänheten har lika liten kännedom derom som det grekiska folket hade om de eleusinska mysterierna. Svenska Akademien bidrager en gång om året till skönhetssinnets utbildning och smakens förädling, men malisen påstår att flertalet af dem, som tillstädeskomma för att bevista denna högtidlighet, icke göra det med högstämdare känslor än om de gingo till ett slags frispektakel. Hvad för öfrigt beträffar dennä högtförnäma institutions verksamhet, hvarom den kunglige stiftaren gjorde sig så stora förhoppningar, så tyckes den vara föga lifligare än den franska urbildens. Några populära vetenskapliga föredrag förekomma icke mera i hufvudstaden, hvilket ger oss anledning att antaga att vetenskapsmännen anse jordmånen mindre tjenlig för något utsäde af sanningens frön. Om bildningscirkeln ännu existerar derstädes, veta vi ej; men det är kändt att den länge legat i själtåget, oaktadt en hög person anslagit ett kapital för att salariera de talare, som äro hugade att uppträda der. Man håller i allmänhet före att hufvudstadens befolkning bekymrar sig mindre om hur den skall använ