Göteborgsposten – 30 mars 1859, sida 1

PER beskyddade den inhemska industrien, som icke kan tåla vid konkurrensen med de billiga Europeiska arbetena. Vid dessa klagomål tager man ej i betraktande att vattenkraft, kol och jern äro till öfverflöd förhanden, och att amerikanarnes verksamhet, uppfinningsförmåga och arbetsamhet redan nu sätta dem istånd till att konkurrera med europeerna i nästan hvarje industrigren. Men tyvärr är denna brytning, som slafveriet framkallat, på nästan alla områden af det amerikanska lifvet så stor, att enighetsprincipen fattas till och med i ledningen af den ekonomiska politiken. Göteborg, d. 30 Mars 1859. Den italienska frågan har omsider uppnått ett stadium, som skänker fredsförhoppningarna nytt lif. De fem stormakternas representanter skola samlas omkring det gröna bordet och reda den trassliga härfvan efter bästa förstånd. Hvar detta bord kommer att stå, vet man väl ännu ej så noga, men säkert är att det denna gång ej blir i den franske kejsarens hufvudstad. Ty då man trott sig spåra för Europas frihet vådliga tendenser under denne furstes inblandning i de italienska angelägenheterna, vill man ej utsätta kongressledamöterna för den med imperialism impregnerade parisiska luften. I stället lär det forntyska Aachen vara utsedt till deras mötesplats, må hända af courtoisie för Österrike, i anseende till de stolta minnen, som äro fästade vid denna medeltidens tyska kejsares kröningsstad. Under det att vi af allt hjerta önska att det må lyckas statsmannavisheten och den diplomatiska skickligheten att besvärja den hotande stormen, kunna vi ej annat än beklaga att man beslutit sig för detta steg först i den yttersta stunden, då ett utbrott i Italien sannolikt ej mera kunde förekommas. Hade vestmakterna 1856 på pariserkongressen, i följd af grefve Cavours välgrundade klagomål, framställt till Österrike det förslag, som lord Cowley nyligen förgäfves gjort denna makt, skulle det sannolikt ha blifvit antaget; ty Österrike skulle förmodligen ej ha vågat att trotsa dem under den engelsk-franska alliansens innerligaste period, särdeles som deras fordringar helt säkert skulle på det kraftigaste understödts af Ryssland, som med begärlighet skulle omfattat tillfället att förödmjuka sin otacksamma granne. Härigenom skulle icke blott dessa ofantliga rustningar ha förekommits, hvilka undergräfva nationalvälständet i så många länder, utan äfven det ständigt växande missnöjet i Italien, hvilket måhända inom kort skall föranleda ett lika blodigt som gagnlöst krig. Osterrike skall sannolikt nu befinnas mindre böjdt för eftergifter, dels emedan det redan är beredt på krig och finner det icke öfverensstämmande med sin värdighet att låta de franska krigshotelserna imponera på sig, och dels emedan det räknar på den förbittring, som Napoleon III på sednare tider väckt mot sig i England och helä Tyskland. Den fredliga färg, som under de sista veckorna utmärkt denne furstes uppträdande, torde mindre kunna tillskrifvas något afsvalnande af hans krigslystnad än hans slughet TTT ——— 1 TH äAgANnhlisl: var han nära att lacta sig NÅ