Göteborgsposten – 26 mars 1859, sida 2

och vill finna sig i det, som stormakterna afgöra och bestämma. Morning Post anser dock ställningen, vara lika oförändradt farlig, då Österrike icke har gjort det minsta medgifvande, och kongressen icke är ett resultat af Lord Cowleys mission. Hvad som synes bekräfta den ofvan uttalade åsigten om Österrikes försonlighet och återhållsamhet, är den underrättelsen att kejsaren, för att förebygga hvarje kollision, befallt armeens avantgarde att ej på sex mil närma sig sardiniens gränser, och att de påbörjade arbetena, för att spränga Buffalobron, blifvit afbrutna. Den stora revyen på Champ de Mars har äfven försiggått på ett sätt, som ger ett ytterligare stöd åt de fredliga utsigterna för närvarande. HRevyen egde rum den 20 d:s, årsdagen af Napoleon den förstes intåg i Paris efter återkomsten från Elba, och gynnades af det herrligaste väder. Man hade väntat att få höra några krigiska yttranden af Kejsaren, men sådane uteblefvo alldeles. En ofantlig menniskomassa, man uppskattar densamma till 400,000 personer, hvimlade på slätten. Folket jublade och hurrade. Kejsaren åtföljdes af Prins Jerome och prins Napoleon. Kejsarinnan och prinsessorna Clotilde och Mathilde vore äfven-uärvarande;: I London är allmänna uppmärksamheten delad mellen förvecklingarne på kontinenten och de vidlyftiga förhandlingarne om reformbillen. I underhuset yrkade hr dIsraeli den 21 d:s, att andra läsningen af billen skulle företagas. Lord John Russel förklarade sig i ett längre tal emot detta yrkande och sökte visa att billen var ohjelpligt oduglig. Times förklarar, hvarföre Lord John Russel har afslagit att efterkomma Mr Roebucks uppmaning, att taga tillbaka det amendement, hvilket han håller likt ett damokles-svärd öfver ministerens hufvuden. Man förvånas öfver att Russel år 1859 vägrar att göra detsamma för reformbillen, som han gjorde 1858 för den indiska billen. Men omständigheterna, säger Times, äro så till vida förändrade, att Russel icke 1858 trodde sig kunna ärfva ministeren, då han deremot nu bör hafva hopp om att få ersätta den han störtar. Från Parma skrifver man, att regeringen är i den största oro, och att hon icke vet, hvilken ståndpunkt hon bör intaga mot Österrike. Regerande Hertiginnan har för afsigt att begifva sig till Piemont, och man påstår att hon redan hyrt sig ett hotell i Genua. I Florens är stämningen mycket exalterad, och man har öppnat en subskription till förmån för dem, hvilka låtit värfva sig i Piemont. En mängd toskanska frivilliga hafva begifvit sig dit. Åtskilliga arresteringar hafva egt rum i Forli, som hörer till Påfvens område, emedan man under karnevalsdagarne hade på teatern hängt en trefärgad flagga öfver det Påfliga vapnet. Schweitziska förbundsrådet har den 14 d:s aflåtit en not till de makter; hvilka garanterat Wienerfördraget i hvilken det förklaras att Schweitz, i händelse af fredens störande i Europa, har beslutat att, med alla krafter som står det till buds, upprätthålla sitt områdes integritet och neutralitet. I Amerika fortfar man att helt öppet utkräfva en blodig sjelfhämnd. Så har helt nyligen i Washington en medlem af kongressen, m:r Sickles, på öppen gata med trenne pistolskott nedskjutit en embetsman från Columbia, m:r Key. M:r S. var gift med ett utmärkt vackert fruntimmer, något öfver 20 år och moder till hans tvenne barn. Genom en anonym biljett hade han fått underrättelse om, att hans hustru brukade stämma möte med m:r K. i en lokal, som denne för detta ändamål förhyrde. S. tog reda på förhållandet, och fann sig verkligen bedragen af sin hustru. Hon tillstod sin förbrytelse, hvaretter den ikta mannen bad henne skrifva till sina föräldrar, att de skulle afhemta henne, gick sedan ut försedd med pistoler och träffade K., hvilken han, som sagdt ir, skjöt till döds vid tredje skottet. S. skall vara en utmärkt kongressledamot, har opinionen för sig, och man tror ej att en jury skall fälla honom. I staten Kentuckys lagstiftande församling höll len 4 d:s en m:r Maxvell ett tal, men blef afbruten vf en m:r Low, hvilken använde ett par skymford emot honom, Såväl Maxvell som flera andra affyrale genast sina pistoler mot Low, hvilken härigenom sårades i låret, ena armen och fick ena tummen bortskjuten. Härpå följde en allmän strid med pistoler hvilken m:r Alridge, en vän till Low, blef dödad och en m:r Miller svårt sårades. Man har måst föa Low i fängelse för att skydda honom för pöbelns raseri. ;