Göteborgsposten – 26 mars 1859, sida 1

gen sett sina ordinarie inkomster ökas under de sista tio åren med 70 procent; år 1847 utgjorde de 161 mill. fl. och 276 mill. fl. år 18357. Men trots denna betydliga tillökning var 1846 det sista finansår, som gaf ett litet löfverskott, och sedan har ett oupphörligt växande deficit blifvit regel. År 1848, ett revolutionsoch krigsår, visade sig ett deficit af blott 45 mill., men för 1857 uppgifves det till 213 mill., hvadan utgifterna hafva ökat sig vida betydligare än inkomsterna. Det är isynnerhet krigsbudgeten som ar den gnagande masken. År 1845 kräfde det österrikiska krigsväsendet den jemförelsevis billiga summan af blott 52 mill., år 1849 steg behofvet till 165 mill. och 1855 till 216 mill., och det var likväl ett fredsår. Genom de senaste månadernas stora rustningar har Österrike tro: ligtvis långt öfverskridit till och med denna summa, och man må väl fråga, om landet skall kunna vara i stånd att svara för en årlig utgift af 6 å 700 mill. fl., som ett krig skall fordra. Österrike har dessutom under de sista tio åren begagnat den offentliga krediten på det mest omfattande sätt genom inoch utländska, frivilliga eller tvångslån. Från 1847 till 1853 steg statsskulden från 1,088 mill. fl. till 1,823 mill. fl., och den uppgifves för 1857 vara 2,400 mill. fl. Räntorna derpå uppsluka omkring hälften af de ordinarie inkomsterna. Till den förlägenhet, i hvilken en sådan finansiell ställning måste sätta regeringen, kommer dessutom, att österrikiska nationalbanken icke kunnat åter upptaga sina betalningar med silfver. Från den 1 Januari skulle alla banknoter efter den gamla myntfoten, med undantag af noter på 1 fl., icke längre vara underkastade tvångskurs, men de inkallades for att utbytas mot nya, hvilka när som helst skulle inlösas med silfver. Men banken har icke kunnat genomföra denna plan. Visserligen hafva ej alla kontanta utbetalningar afstannat, men faktiskt har betalningen dock icke någon betydelse; ty genom åtskilliga manövrar hindras silfverutgifningen, tillträdet till utvexlingen försvåras och der utbetalas blott qvartsfloriner. Staten hade neml, då inlösningen af noterna begynte den 1 Januari, ännu icke afbördat sig sin skuld till banken, och dess försök att realisera några statsegendomar och upptaga ett större utländskt lån för betäckandet af denna skuld, hafva misslyckats. Inträffar ej en gynnsam förändring i de politiska förhållandena, så återstår för banken blott en utväg, neml. att äfven för framtiden suspendera sina kontanta utbetalningar och att behålla det silfverförråd, som den ännu har qvar, till garanti för de utelöpande noterna, hvilkas inlösande således först kunde börjas under en slutlig fred. Under så förvecklade penningeoch bankförhållanden har Österrikiska papperens värde icke kunnat stå vid sig, utan de hafva fallit så lågt, att alla köpare måste afskräckas. Det Österrikiska nationallånet, som i början af Januari stod i 85, har nu nedgått till 76 å 77 och kreditbankens aktier hafva fallit från 243 till 193. n—— ———————