Göteborgsposten – 23 mars 1859, sida 1

BARA örsäkra. sig mot uppror såväl som yttre anall. Detta gör att Österrike under vanliga örhållanden och isynnerhet nu, då det haft å god tid att bereda sig på krig, är istånd utt bjuda hvarje fiende spetsen. Nutidens crigskonst har beröfvat den personliga tapverheten och entusiasmen en stor del af den betydelse de egde i forntiden. Vi tvifla mycset på att grekernas fåtaliga hjelteskaror skule kunnat försvara deras fosterlands frihet mot le ofantliga persiska härarna, om kanoner och sldgevär användts vid Marathon och Plataea. Hade Frankrike eller England för flera år sedan åtagit sig Italiens sak, hade detta lands räddning varit sannolik. Ty då var Österrike skakadt i sina grundvalar. Ungern och Lombardiet-Venedig hade afkastadt det fremmande oket, och revolutionen hade segrat i Wien och i Prag. Men Frankrike var upptagen af sin revolution och England af sina egna intressen, och det gynnsamma ögonblicket gick obegagnadt förbi. Sardinien stridde ensamt med Davids mod men ej med Davids lycka mot den fruktansvärde Goliath, som ett oblidt öde gifvit det till granne. Den franske despotens deltagande i det italienska frihetskriget måste gifva det en viss tragikomisk prägel och beröfva det många at de sympatier det eljest skulle erhållit. England och hela Tyskland betvifla, med anledning af hans antecendentia, uppriktigheten af hans ömhet för Italien och se i detta hans uppträdande en fortsättning af den förre kejsarens eröfringspolitik. Många af de italienska patrioterna vilja ej sluta sig till honom, emedan de frukta att de ijbästa fall blott finge utbyta det österrikiska förtrycket mot det franska. Således förlänar icke Napoleon den italienska saken något moraliskt stöd. Hvad det materiella !stödet angår, så Vore detta visst af stor betydelse — om det blot: vore att lita på. Men med ledning af der erfarenhet verldshistorien skänker, frukta v att, sedan Italien under några år utgjort skå deplatsen för ett härjande krig, och sedan de begge krigförande stormakterna utmattat hvar andra genom blodiga fälttåg, de skola slut: fred med hvarandra, rådfrågande sina egn: intressen på Italiens bekostnad. Och hvac blir då resultatet af kriget? Att många tu sende menniskolif förspillts, städer och bya blifvit ödelagda, handel och industri förstörd: och länderna belastade med en nationalskuld som under århundranden måste bli betungan de för dem och förhindrande de sociala fram steg, de eljest kunnat göra. Elihu Burrit ha gjort en beräkning, som visar huru mång storartade och tör det allmänna bästa vigtig inrättningar, som skulle kunnat åstadkomma genom de ofantliga summor, som Orientalisk kriget erfordrade. Det kunde ej skada on de krigslystne furstarna egnade någon upp mäårksamhet åt den hederlige smedens kal kyler. Må det förlåtas oss om vi under sådan förhållanden ej kunna glädja oss åt de sed nare underrättelsernas krigiska färg. Vi få sta oss ännu begärligt vid hoppet att Oster rike omsider ger efter för Englands råd oc