Göteborgsposten – 12 mars 1859, sida 1

och ädla hjerta, som uppenbarade sig i alla hans yttranden, tillvunno honom snart utmärkta personers välvilja, och kämpemasken från redouterna hade snart blifvit föremål för en uppmärksamhet, som var vida större än den han fruktat väcka genom sin dvergskepnad. Han skulle dock föga oroats af den nyfikenhet hans uppträdande väckte, om icke en omständighet inträffat, som förmått honom att plötsligt innesluta si i sitt hotell i den ensliga studerkammaren, hvartil blott D:r Carbone och den gamle italienske tjenaren egde tillträde. Bland de bekantskaper han gjort i sin kämpe. förklädnad var äfven en ung, för skönhet och talanger utmärkt dame, som vanligen visade sig omaskerad vid sin faders sida. Hans själfulla yttranden och kanhända äfven det pikanta och hemlighetsfulla hans förklädnad gjorde på henne ett intryck, som efter flera samtal stegrades till en romantisk och pas sionerad böjelse. Hon hade röjt sina känslor så tydligt att de ej kunnat undgå hans uppmärksamhet. i samma ögonblick, som han öfvertygades om, att ett ädelt qvinnohjerta slog varmt för honom och att han hade att tacka sin andliga natur derför, kände han tillika att hans egen själ var tillgänglig för den ömmaste aj alla känslor, hvilken det vore en galenskap att gifva näring. Han insåg hvilken stor illusion han redar måste ha förorsakat, och han fasade för dess möjligs följder. Han kände också huru förödmjukande uppenbarandet af hans yttre menniska skulle vara föl honom sjelf och huru löjlig han sknlle bli såsom olycklig älskare, sedan han aflagt sin förklädnad. Frår en stunden syntes han icke mer på redouterna utar blef en eremit i Paris, liksom han under hela sitt föregående lif varit det i sitt hem. Den unga, sköna och rikt begåfvade damen hade gjort ett djupare intryck på honom än han sjelf trott