Göteborgsposten – 12 januari 1859, sida 2

Från Utlandet. Den stiltje, som för alla i politikens, och diplomatiens irrgångar mindre bevandrade vid årets början syntes råda på politikens haf, tyckes plötsligen vilja öfvergå till en laber kultje. Åtminstone tror man sig se olycksbådande storm-moln vid horizonten; men ännu kan vinden vända sig. Det enda förebud man egentligen har, som skall utvisa att ett fredens störande i Europa ej vore aflägset, är Kejsar Napoleons yttrande till österrikiska sändebudet, baron Hibner, vid nyårsemottagningen i Tuilerierna. Dessa märkvärdiga ord, hvilka injagat så mycken skräck och redan börjat förorsaka rubbningar i spekulationerna, voro, enligt le Constitutionel: jag beklagar att vårt förhållande till eder regering icke är så godt som förut; dock beder jag er framföra till H. M. Kejsaren, att mina personliga känslor för honom på intet sätt äro förändrade. De utläggningar och förtydningar, hvilka dessa ord så småningom erhöllo, vållade sannolikt den stora uppståndelsen på börsen i Paris första helgfria dag derefter (den 3), då kursen föll betydligt. — Det måste kännas ljuft och tillfredsställande, för den som tror sig vara ett särdeles redskap i försynens hand, att med några få ord så kunna sätta många millioner i rörelse! Mais quel bruit pour une omelette! Visst finnas nog många anledningar till en fredsbrott emellan Frankrike och Österrike, men nog får man ändock behålla freden. Man notvexlar, skickar visitkort på två ben och saken rangeras. Till yttermera visso — eller måhända till den kraft och verkan det hafva kan — innehåller le Moniteur, Fankrikes officiella tidning, för den 7 dennes följande: Sedan några dagar har allmänna sinnesstämningen blifvit störd af oroande rykten, hvilka regeringen känner sig förpligtad göra ett slut på genom den förklaring, att i våra diplomatiska förhållanden intet finnes, som berättigar till de farhågor, hvilka dessa rykten synas vilja uppväcka. —