begärlighet begagna tillfället att med ens, ställa sig på höjden af sin tids stora uppgifter, genom att samtidigt med den inom Ryssland sjelf pågående genomgripande, erkeliberala, nyskapande reformen, äfven i den allmänna europeiska rörelsen gripa in med ett mägtigt, förnyande och skapande initiativ: uppropet till Italiens frihet. Det är icke alldeles första gången, vi finna Ryssland sålunda taga friheten om hand, (se t. ex. den helleniska friheten!) men denna gång blir skådespelet tvifvelsutan vida mera storartadt ännu och effekten i proportion efter tilltaget. När vi se hela Italien resa sig vid de entusiasmerande tonerna af Partant pour la Syrie (inga marseljäser mer!) och den bekanta ryska folksången af öfverste ILwoff! Mazzini måhända anställd som öfverregementsqvartermästare i den ryska landstigningsarmå6en och Orsinis betjent Gomez som fanjunkare i den franska! Inom sex månader efter detta hela den italienska halfön förenad och fri, den ryska örnen flaxande på Milanos högsta kyrkdöme, den franska installerande sig på taket af kung Bombas stolta borg! Evviva PItalia! lefve muskoviten och lefve mannen af den 2 December! Det är klart, att sedan Italien sålunda först blifvit med rysk-fransk hjelp rensopadt från österrikare och bourbonska sbirrer, kommer det — inre arrangementet, frihetens ordnande under samma rysk-franska auspicier. Det är svårt, omöjligt att rätt göra sig en föreställning om hur det skall gå till, men det är också en cura posterior. Uppriktigt sagdt, vi ha icke ännu första akten: befrielsekriget, fast det kanske står för dörren; låtom oss först få det, riktigt, dugtigt och med besked! 0. 0.