Göteborgsposten – 31 december 1858, sida 1

genom den genomskinliga pergamentsfärgade hyn och jag tyckte mig kunna höra, huru hans benknotor skramlade, då vi hjelpte honom ur. En torr, ihålig hosta skakade honom nästan hvarje ögonblick och ett svagt stönande, gaf tillkänna ett svårt lidande. Jag hade genast låtit föra in honom i mottagningsrummet, dit jag sjelf så fort vagnen kört bort begaf mig, för att höra hvad han befallde. Då jag inträdde, fann jag honom ligga utsträckt på soffan, alldeles utmattad. Han sade sig vara en köpman ifrån New-York, och lida af en tärande sjukdom. Hans läkare hade rådt honom att tillbringa sommaren här, hvilket råd han äfven tänkte att följa. Visserligen såg jag, att han för närvarande var på ort och ställe, men att han hela sommaren skulle stanna här, det betviflade jag starkt. Kyrkogården tycktes mig vara hans mest passande vistelseort. Han sade sig icke komma att besvära mig mycket, ty hans läkare kom dagligen och besökte honom och hans dotter skötte honom. Hans namn var Osear Luton och hans dotters Clara. Jag kunde icke afslå hans begäran, synnerligast då jag hade flera rum lediga och han icke gjorde det ringaste afseende på priset. Jag lät derföre genast iordningställa rummen, och så fort detta var gjordt, hjelpte vi honom upp för trappan. Han lades genast till sängs, emedan han var mycket uttröttad. Morgonen derpå anmälde sig en man,som kallade sig Doktor John Adams. Han såg ut att vara omkring femtio år gammal, hade ett vackert klokt ansigte, och egde den ovanliga förmågan, att genast tillvinna sig förtroende af alla, som kommo i beröring med honom. Jag erfor utaf honom, att han bodde endast ett par mil härifrån och tänkte stadna på samma ställe, så länge hans patient Luton lefde. Medan vi sutto och pratade, inträdde Clara och bad Doktorn stiga upp till