Göteborgsposten – 31 december 1858, sida 1

Till detta slags liberale må man icke räkna oss. Vi vilja väl, så vidt på oss beror, söka att befrämja ljusets och frihetens segrar, men förbehålla oss i hvarje enskilt fall den personliga granskningens rätt. Anledningar till Göteborgs-Postens uppkomst ha ej saknats. Ett så stort samhälle — (ett samhälle, som eger så många tänkande (och för det a lmänna varmt intresserade medlemmar som Göteborg, kan icke åtnöja sig med en enda tidning. Härtill kommer att ljust den sjelfständighet, hvaröfver HandelsI Tidningen är så stolt, gör henne, oaktadt den utmärkta talang, hvarmed hon redigeras, föga passande att vara denna enda. Ty då allmänheten trott, på mer eller mindre grundade skäl, att Handels-Tidningen ogerna skulle hafva upptagit i sina spalter uppsatser, hållna i en anda, som varit stridande mot hennes egen, så har den naturliga följden blifvit att mången, ja många undertryckt sina åÅsigter, då de ansett sig ej ega ett organ för desamma. — Ett sådant undertryckande af åsigter verkar slappande på individens sinne för det allmännas frågor; och har denne verkliga skäl för sitt handlingssätt, måste en publicistisk despotism hafva utbildat sig, som i längden måste blifva tryckande, huru snillrikt än spiran — den allsmäktiga pennan — föres. Vi känna ej med säkerhet om en sådan despotism existerar; men der Handels-Tidningeng åsigter möjligen skilja sig från allmänhetens eller från hvad oss synes vara det rätta, der skall det blifva Göteborgs-Postens uppgift att utgöra organet för en sansad opposition mot densamma, hvarunder det dock skall blifva oss en helig pligt att glömma att Handels-Tidningens redaktion består af enskilda personer. Vi skola aldrig i dem se annat än publicister. I den klassiska forntiden, som icke hade någon publicitet, afhandlades ärenden af allmint intresse, som bekant är, på de öppna, offentliga platserna; och måhända har aldrig något modernt samhälle förmått upptäcka ett bättre sätt att tillgodogöra sig sina bäste och insigtsfullaste medborgares andliga krafter, likasom också individens fria yttranderätt aldrig varit bättre bevakad. För att under förändrade tidsförhållanden med deraf betingade nya former åstadkomma någonting liknande, borde flera tidningar existera i hvarje större stad. Och är det så, att sanningen säkrast erhålles genom de stridiga åsigternas friktion mot hvarandra, måste ju dessa diskussioner på publicitetens forum bli gagneliga för allmänheten. Vårt tidningsföretag är endast ett försök, — —— ———