Göteborgsposten – 31 december 1858, sida 1

Det farliga Hotellet. (Öfversättning.) För några veckor sedan sutto vi en afton omkring en munter brasa och beklagade oss öfver de dyra tiderna så länge, till dess slutligen intet öfrigt fanns att tillägga derom, Samtalet föll derefter på de rättegångshistorier, som på sista tiden blifvit afhandlade. Då frågan är om stölder, sade en a de närvarande, så påminner jag mig en högst märkvärdig händelse, som timade uti mitt eget hus för längre tid tillbaka. Om det roar er, så skall jag gerna berätta dem. Namnet på den sålunda talande var Barton — fastän vi vanligtvis kallade honom farbror Sim, emedan hans förnamn var Simon. Han var nu en äldre man, men hade i sina yngre år varit egare atett stort värdshus. Vivoro alla nyfikna att få höra hans berättelse, och han började sålunda: För omkring en tjugo år sedan var jag egare at ett stort värdshus i vestliga delen af riket. Orten var alldeles förträfflig, ty en ofantlig mängd resande passerade dagligen derigenom och jag hade en stor mängd stamgäster. En afton, det var den första Juli år 18.., stannade en stor beqväm resvagn utanför mitt värdshus. Kusken hoppade af, och bad några utaf min betjening att komma och hjelpa sig. Vagnsdörren öppnades och en ung flicka eller — rättare sagdt ett vackert, förtjusande barn vid omkring femton års ålder — hoppade ut. Derefter sträckte kusken in sin hand och lyfte med tillhjelp af Portiern den sjukaste varelse jag någonsin sett, ut ur vagnen. Han var lång, gick mycket lutad och såg snarare ut som ett lefvande lik, än som en menniska med kött och blod. Man kunde nästan se alla leder och ben