Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1870, sida 1

vilja gällande på områden som lågo utanför den kungliga myndighetens gränsor redogör förf. med en klarhet och noggrannhet, som göra de upplysningar, han meddelar i dessa hänseenden, till vigtiga bidrag till Gustaf III:s karakteristik och historia. Särskilt uppmärksamhet förtjenar hvad förf. meddelar om konungens hämdgirighet och förföljelselusta, helst som loforden öfver Gustaf III:s mildhet och beredvillighet att förlåta oförrätter förekomma i nästan alla de apologier och de äreminnesartade utgjutelser, som skrifvits fför att upprätthålla hans anseende i vårt land. Med skärpa frambåller Fersen de förvända regeringsåtgärder, som utmärka åren 1781—1784. Det torde bli svårt för de historieskrifvare, som nu rusta sig till att uppträda till Gustaf III:s försvar, att gendrifva de anmärkningar, som hans berömde samtida här ritat mot honom. Huru skall det kungl. bränvinsmonopolet med alla de våldsamma, orättvisa och förderfliga tilltag, som afsågo att göra det inkomstbringande, kunna försvaras? Huru skall den skamlösa pastoratshandeln kunna i någon mån ursäktas ens af den fyndigaste advokat för det gustavianska regeringssystemet? Hvad som ligger Gustaf III och Schröderheim till last i detta hänseende, är allmänt bekant, och det öfverraskar derför icke läsaren, när Fersen berättar, att konungen, då han skulle resa till Italien, gaf åt sin kammarherre baron Armfelt fyra lediga pastorater, och andra dylika åt sin stallmästare och sina pager, hvilka dessa herrar försålde åt den mestbjudande utan afseende på förtjenster eller kunskaper. Om Armfelt nämner han särskilt, att denne gaf det bästa pastoratet åt en prest, som blifvit afsatt af konsistorium och hofrätt, derför att han nekat sakramenterna åt de sockenboar, som ej ville betala den penningetaxa, han satt å meddelande af nådemedlen. Förf. tillägger, att konungen redan flera gånger begagnat denna utväg för att ,gratifiera de unga män, som stodo i gunst hos honom, då det fattades dem penningar att köpa platser i armåöon till förfång för äldre officerare. Genom denna synnerligen kostsamma utländska resa, som företogs, under det att hungersnöd rådde i landet, stegrade konungen det missnöje, som väckts genom hans i många afseenden okloka, despotiska och på sjelfviska bevekelsegrunder och favoritkonsiderationer esomoftast grundade styrelse. De förhoppningar, hvarmed man helsat 1772 års revolution, voro nu skingrade, sedan det visat sig, att konungens välde ej var lyckligare för landet än ständernas. Hans nycker voro lika orimliga, då han rörde sig på det politiska området, som då ban stiftade lagar för sällskapslifvet, och han vidhöll dem med samma envishet. Trakasserier med främmande hof, obehag af flera slag och dryga kostnader, blefvo följden af dessa illa beräknade planer och företag, till hvilka konungen förleddes, dels af sin ,lifliga imagination och dels af de oförståndiga ynglingar, hvilka bildade hans närmaste omgifning. Såsom en dylik dåraktig plan betecknar förf. den att öfverfalla Danmark med krig och eröfra Norge. Stora summor bortslösades i följd af dessa hemliga krigsfunderingar, och ingen röst, som afstyrkte deras utförande, blef påaktad — icke ens det med Gustaf allierade Frankrikes — förrän kejsarinnan Katarina af Ryssland hotade att göra sin bundsförvandt, konungens af Danmark sak till sin egen, om han angreps. Ryssland och Europa af Henri Martin. Öfversättning från franska originalet med tillägg efter Gottfried Hinkels ar författaren sjelf genomsedda tyska upplaga. Stockholm, Albert Bonniers förlag. 1870. För många af våra läsare torde det vara bekant, att den vanliga föreställningen om en rysk nation, bestående af öfver femtio millioner menniskor, blifvit af den nyare historiska forskningen underkastad en grundlig kritik och slutligen helt och hållet underkänd. En bland de skriftställare, som mest bidragit till skingranrandet af de nära sekelgamla fördomarne i detta hänseende, är den berömde frann a arp SR ts sä RF sag a RN ae TR SA DR NER ARE a