Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1870, sida 2

känslor ännu rörde sig på djupet och möjligen kunde frigöra sig från verldens fängslande tvång och vinna sitt fulla utrymme. — Hvad I tagen för lyckomedel är ett blindverk, konung . .. Det balsband, som I skolen bära, är smidt af annat guld och prydt af andra ädelstenar; guldet är folkets kärlek och ädelstenarne äro de trogne riddare, hvilka vilja gå i döden för eder och för folket. Se inom ringen af en sådan ömsesidig kärlek, och endast der, hvilar eder lycka ... Viljen I denna, då skolen I icke ett ögonblick tveka att lyssna till eder drottnings bön och utbyta det sämre halsbandet mot det bättre! Åter tystnade munken och lemnade konungen till att fullt fatta de uttalade orden, och i samma mon, som dessa tycktes vinna inträde i konungens själ, i samma mon fick äfven munkens stämma en annan klang. Den djupa, stränga tonen gick öfver till vännens milda allvar. — Tvenne saker begär eder drottning af eder ... viljen I höra hennes bön? Konungen gjorde en långsam och nästan omärklig böjning på hufvudet. — Nå vil, så följen mig då, konung! Munken gick emot dörren utan att se sig om, men konungen rörde sig icke. Vid dörren föll munken på knä och sträckte sina sammanknäppta händer mot höjden, medan hans läppar sakta framhviskade en bön. — 8e, se drottning — yttrade han med bruten stimma — se ned till oss från din himmel och skicka till mig en stråle af visshet, att jag gjort mitt. ..och bed så, bed, bed inför den alls mäktiges thron för konungen! Sedan han framsagt detta helt högt, öfvergick hans bön åter till en ohörbar hviskning. Han reste sig derefter långsamt upp och utan att vända sig om, utan att kasta den flyktigaste blick tillbaka,