Såsom sagdt — gäller det vårt lands försvar, skall svenska folket känna sin pligt och sin kraft, och utgången skall ej blifva oviss, ehuru förlusterna kunnat blifva mindre, derest man förberedt en försvarsorganisation, deri hvarje vapenför man kunnat genast inträda och känna sin plats. Det är på denna väg det lilla Schweiz förmår uppehålla sin neutralitet, i det man der kunnat inom få dagar kalla 40,000 man under vapen till gränsernas skyddande. Men en sådan armå är ingen anfullsarm — i den delen kan Schweiz berömma sig at sin vanmakt — såvida ej med anfall menas att tillbakadrifva en fiende inom hans egna gränser och der förfölja honom. Schweiz lärer således ej hafva mycket ,att bjuda en allierad, som vill räcka det en hjelpsam hand, men det står starkt i känslan af att kunna försvara sitt land, utan att ega ansallsmedel, som kunna vare sig locka till allianser, eller tjena till förevänning att angripa dess neutralitet. Ville vår regering ordna vårt försvar i denna riktning, så skulle ingen varmare än vi understödja dess åtgärder, vare sig det gällde lilla kreditivet eller ännu mera. Ty detta vore ett verkligt försvar, men icke spegelsäkteri. Men när skola vi komma derhän?