Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1870, sida 2

stängdes, trängde genom murspringan. Brodde lemnade i detsamma rummet för att hålla utkik nere i brunnen. Men Thord satte sin mun tätt intill springan och hviskade: — Iliana, är du ensam? Det dröjde en stund, och Thord upprepade sin fråga, men då hördes genom muren: — Hvem hviskar mitt namn? — Det är Thord, din egen Thord, Iiana! — sade nu denne högre och tillade, under det ban med sin jernbeklädda hand liksom ville smula sönder en utspringande kant af en sten: — Guds död, Iliana, min pligt förbjuder mig att dröja, men i natt låter jag slå in muren bär och räddar dig. Du kan tryggt anförtro dig åt den svennen, som hviskar till dig mitt och Nils Bossons namn . .. Har du hört mig? — Ja, ja — hördes Iliana med bruten stämma svara — men skynda, skynda Thord ... Han var här nyss, den lede riddaren, och sade mig, att jag skulle föras långt härifrån, och mitt fängelse skall vara, tills jag beviljar hans bön. — Men huru har du kommit i den rånsmannens våld? — sporde Tnord. — Jag drog från min farbroders gård Lillö för några dagar sedan på väg till Halland till min fader, då midt i natten i mitt herberge i Helsingborg värdens dotter kom inspringande och sade, att kung Carl med hela svenska hären ryckte fram mot staden och att höfvidsmannen för mitt följe derför bad mig skynda, emedan han genast ville draga derut. Jag skyndade mig och sattes i en släda, men jag fördes hit till detta slott i stället för norrut till min fader! — Guds död, IHana . men jag svär att en gång se den lede röfvarens svarta blod! Nu gäller det först att få dig fri, och sedan... sedan, Iliana, låta vi viga oss, ännu denna natt... jag skall skaffa presten, medan jag väntar på dig! Iliana svarade icke, med Thord tog för gifvet,