vesborgsposten läses: Gärdsmannen Lave Jönsson i Möllebjörke, en gammal jägare, har under en tid af några veckor vårdat sig om en rapphöna, som tillredt sitt bo i hans grannskap. Tack vare en hand tull korn morgon och afton blefvo de till slut så förtroliga att hon tillät sin gamle vän och gynnare att till och med lyfta henne ur redet och räkna äggen — det fordras vänskap för att en hona skall tillåta sådant —, hvilka 14 till. antalet lågo der så vackra och varma. Dagligen besökte vår man väninnan, som låg på sina ägg och njöt med välbehag den öfliga kornransonen. Han gladde sig åt att snart få göra bekantskap med den yngre delen af familjen. Men det har hitivtills uteblifvit. En vacker dag befanns nemligen boet tomt, endast äggskalen voro qvar. Mamma, som kanske misstänkte den gamle jägaren, hade gifvit sig af med sitt sällskap, sedan hon icke mera beböfde hans omvårdnad. mA ——— —