Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1870, sida 2

fordrat jomlikheten mellan adliga och oadliga officerare samt utvidgat avancementet för de sednare, när de der, genom mod och insigter, kunnat göra sig mera gällande. Krigets faror hafva tillika utjemnat förhållandet mellan befälet och truppen, hvilken numera ingalunda låter behandla sig på samma sätt som förr. Och det nu började kriget skall leda sakerna ytterligare i denna riktning, i det nödvändigheten af landets försvar i lederna inkallat nästan hela landtvärnet, män med stadgad ålder och sjelfkänsla, hvilka fordra aktning för sina personer och hvilka ingalunda skola fördraga de gamla maktmissbruken från befälets sida, för hvilka i öfrigt ganska stränga lagar äro skrifna. Hvad är i öfrigt — när vi borttaga det här omtalade junkerelementet — den tyska armben, och hvad innebär militärvälde i detta land? Svaren äro lätta att tinna: armeerna äro tyska folket, folket sjelft under vapen, och ett militärvälde i vanlig mening kan alltså här ej existera. Ty väldet blefve ju hela folkets vilde. Helt annorlunda är förhållandet, då armåen utgör endast en större eller mindre del af folket, bildande en särskild klass, försedd med större eller mindre särskilda förmåner. Har en sådan klass tillegnat sig hela äran af ett lands försvar, så fordrar den också sin belöning derefter. Der uppstår då ett verkligt militärvälde, som lefver på hela folkets bekostnad och lätteligen blir dess förtryckare. Historien har många lärdomar att gifva i detta fall. Den militärorganisation, som hela Tyskland nu tillegnat sig, efter Preussens förebild och efter den väckelse, som gafs vid de stora krigen mot Napoleon I, är, såsom hvar man vet, i sjelfva verket en folkbeväpning. Ilvarje vapenför ung man måste, vid en viss älder, inträda i militärtjenst, der han undervisas och öfvas i denna tjenst, under 1 å 2 högst 3 års garnisonslif, hvarefter han lemnar den direkta tjenstgöringen och ingår i landtvärnet, hvilket dock, efter olika kategorier, kan hastigt uppbådas till krigstjenst. Enligt vårt förmenande är denna lärspån köpt mycket dyrt, enär den erforderliga öfningen helt visst kunde vinnas på mycket kortare tid, hvilket Schweizs exempel tydligt lär. Här må likväl icke förgätas, att den unge preussiske soldaten får lära, under sitt garnisonslif, många äfven för det borgerliga lifvet nyttiga saker. Hans militärtjenst kompletterar i sjelfva verket bans folkskolebildning. Emellertid blifver ingens borgerliga lefnadsbana härigenom afbruten. Efter ett ä två år — ty från det tredje året befrias de flesta genom permitteringarne — återvänder den unge mannen till det lefnadsvärt, hvaråt han egnat sig, och endast befälet qvarstår såsom verkliga militära yrkesmän. Genom denna anordning har emellertid hvarje tysk man (med undantag af dem, som af åtskilliga skäl befrias från krigstjensten) erhållit en grundlig soldatbildning, och när han så, såsom landtvärnsman, åter inträder i ledet, så är det den sjelfständige, af sin pligt och sitt menniskovärde medvetne medborgaren, som fattar vapnet och går dit fäderneslandet kallar honom. (Dit fäderneslandet kallar, sade vi; och den vägen bär näppeligen hvarken till Kina eller Mexiko). Det är omöjligt att förbise eller förneka, att ju härigenom i armåen ingjutes en moralisk kraft och en intelligens af bögre ordning, än den legosoldaten kan medföra. Också erkänner man nu allmänt, att det var dessa krafter, som t Ilvunno Preussen segrarne mot Österrikes yrkesarmåer. Att tändnvålsgevären dervid spelade en betydande roll, måste medgifvas, men de segrar, som nu vunnits mot de franska chassepot-gevären, lära visa, att geväret icke är den afgörande makten. Detta är den tyska armåen. Helt annorlunda framställer sig åter den fransyska. Äfven här är hvarje man värnepligtig, men deraf utskrifves endast omkring hälften, och lottningen afgör hvilken skall blifva soldat eller vara fri, sedan vanföra m. fl. blifvit afdragne. Till regeln införas på denna väg 100,000 unge män årligen i lederna. Andra frikallas genom köp, d. ä. genom erläggande af en betydlig penningesumma, vanligen 2 ä 3,000 francs, i krigstid ofta mer än dubbelt. De konskriberade inträda i armeen för 7 år, deraf de gemenligen under sista åre blifva permitterade. Under dessa sju å1 få de icke gifta sig; de äro alltså frånryckta sina hem, sitt familjelif, sin bor Fonlioqa lofnadshana Da äro cåaviat m