Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1870, sida 3

Dåra i 79elssenburgeriniernå — CH SU dur ka af jordvallar, flankerade med redutter, som ännu qvarstå från år 1705, då de uppkastades af franska marskalken Villars. Från trakten af Weissenburg löper anfallsfronten vidare vester ut till Saargemind (Sarreguemine), utan att på denna sträcka följa något vattenlopp, tills han vid sistnämnda stad stöter till Saarfloden, som han sedermera följer parralelt till den neutrala gränsen af Luxembourg. Det är på denna linie — från det befästade Lauterburg nära Lauters utfall i Rhen till det likaledes befästade Sierck vid Luxembourgs gräns — som den väldiga arme af segervanda franska legioner står uppstäld, hvars bestämmelse är att kasta sig ,,med ett tigersprång på Tyskland och öppna fälttåget ,, med ett åskslag, (för att begagna britiska korrespondenters uttryck). Huru stor den franska nordarmeen, som innehar dessa positioner, är, kan ännu icke med visshet afgöras. Man vet blott, att den yttersta förmåga blifvit ansträngd för att göra den oemotståndlig. Den stöder sig på den ofantliga vapenplatsen och fästningen Metz, för att icke tala om de öfriga talrika större och mindre fästningar, Thionville, Marsal, Bitche, S:t Pierre, Pfalzburg o. s. v., som betäcka den i ryggen. Flyglarne skyddas af Sierck och Lauterburg. Framför den ligger bajerska Pfalz och Rhenprovinsen, som den hotar med öfversvämning och som i anfallsliniens grannskap endast ega tre betästade punkter: Saarlouis, Landau och Germersheim. Den 2 Augusti började nordarmen sina operationer. Kejsaren med kejserlige prinsen hade infunnit sig i Saargemind, och en division af general Frossards armåkår fick order att framrycka mot det länge af franska tiraljörer omsvärmade Saarbräcken. Det gällde icke att omedelbart kasta åskviggen, utan blott att öppna fälttåget med ett litet förspel, som nästan skulle kunna betraktas såsom afsedt att vara ett lärospån för den unge prinsen. Frossard har varit hans lärare under freden och skulle nu fungera som sådan äfven under kriget. Saarbräcken är en liten stad med 10,000 innevånare. Den har inga fästvingsverk och saknar strategisk betydelse. Preussawne hade der, såsom förut är nämndt, några kompanier fotfolk och en afdelning ublaner, som fungerade såsom framskjuten rekognoscerande utpost. Frossard framryckte och besköt den obefästade staden med granater. Den uppgick i lågor. Den lilla besättningen drog sig välbehållen tillbaka, sedan den nedskjutit ett tiotal fransmän, och Frossard besatte staden. Omedelbart derefter telegraferade hr Havas, som fått till uppgift att underhålla Pariserpubliken med trefliga telegrammer, att Lrossards division kämpat med 3 divisioner preussare, hvaraf sedan blifvit 4 divisioner preussare eller tillsammans 64,000 man, hvilka drefvos på flykten, illa tilltygade af de förförliga mitrailleuserna. Det faktiska är att Frossards division skjutit Saarbräcken i brand och besatt ruinerna efter en obetydande strid med en obetydlig garnison, som ej blef tillfångatagen, utan kunde retirera till närmaste stödjepunkt. Detta var d. 2 Augusti. På detta förspel väntade man en allmän rörelse af hela den franska nordarmen. Två dagar hafva sedan förflutit, utan att framåtrörelsen hörts af, men att den förberedes, att den skall blifva ettertrycklig och beledsagad af sådane strider, att affären vid Saarbräcken omedelbart förgätes — derom kan intet tvifvel råda. Men dessförinnan har något annat och oväntadt inträffat. Från Nieder-Rotterbach telegraferades d. 4, att kronprinsen af Preussen, gripande till initiativet och utan att afvakta fransmännens anfall, bade om eftermiddagen af samma dag gjort en offensivrörelse, som krönts med framgång. Det är kronprinsens af Preussen arm, som är bestämd att skydda Baden och bevaka Schwarzwaldpassen. Denna arme uppgifves räkna 120,000 man. Får man döma af uppgifterna i telegrammet, skulle denna styrka vara så tillräcklig för sitt ändamål, att kronprinsen kunnat utsträcka sin högra flygel ända till Carlsruhe, hvarifrån densamma, för att kooperera med hufvudhären under prins Fredrik Karl, gått öfver Rhen in i bayerska Pfalz, satt öfver Lauterfloden midt emot Weissenburg och stormat denna stad. Weissenburg är nemligen beläget vid Lauterflodens högra strand och utgör, som nämndt, en af hufvudpunkterna i den franska nordarmbens anfallsfront. Straxt bakom sig har staden höjder, som sammanhänga med Vogeserkedjan och lemna ypperligt tillfälle att beskjuta en öfver Lauter kommande fiende. Staden har förr varit befästad, och af försvarsverken återstå vallar och ruiner, som försvåra ett anrepp. Fär man i alla punkter tro det tyska telegrammet — vi intaga en afvaktande ställning till detsamma, intills bekräftelse anländt — har kronprinsen af Preussen valt denna farliga punkt för öfvergängen öfver Lauter. Weissenburg och höjderna deromkring voro besatte af en division trupper, tillI hörande general Douays armekår och delvis bestående af elitregementen från Afrika. De tyska trupperna, säger telegrammet,