Anse! surrelsernas förstå ärsväxtberättelse. . Stora Kopparbergs län. Väderleken, som, efter den kyliga lutt, hvilken i slutet af Augusti och början af September sistlidet år härstädes var rådande, sedermera länge var fortfarande regnig, men under Oktober föryttes till en riera torr och temligen blid, samt från slutet af samma månad omvexlade med lindrig kyla, blidt väder och snö, utan att marken hårdare tillfrös, var derefter under vintern mera kall samt medförde äfven i de nordligate trakterna ymniga snöfall; men blef redan under Mars månad detta år åter blid och i påföljande månad ganska varm, så att snön hastigt bortgick, hvaremot under Maj och en del af Juni månader väderleken varit kylig, hvarförutom under sistnämde månad jemväl rådde en för växtligheten ogynnsam, långvarig torka med blåst; vid midsommartiden inträdde en regnig väderlek, stundom omvexlande än med stark värme, under klara, vackra dagar, än med en genska Jåg temperatur, efter åska med häftiga regnoch hagelskurar. Höstsäd, hvaraf egentligen råg och endast i länets nedre delar hvete i någon ringa mån odlas, sås ännu betydligt migure än värsäd. Der gåningen kunde tidigt verkställas med gammalt utsäde, så att växten hann en futlkomligare utbildning och styrka innan marken snöbetäcktes, är höstsäden i allmänhet af stark och frodig växt och synes, oaktadt väderleken under blomningen varit regnig, hvaraf måhända säden kan komma att blifva något nat matad och mogen, för det mesta lofva en fullgod öring; hvaremot på de likväl blott undantagsvis förekommande ställen, der såningen sent verkställdes och med utsäde af förra årets skörd, bredaen blef svag, så att den till en del gick sorlorad under vintern och genom den ogynnsamma väderleken efter snösmältningen. Der sådana sålt icke måst uppsås med vårsäd, visa desAuima nu vanligen en tunn, ojemn växtlighet, hvaraf endast en mindre god skörd kan vara att påräkna. I Elfdals socken har rågen vid axskridningen på lågländta ställen blifvit skadad af frost, äfvensom sedermera på åtskilliga ställen, förnämligast i Husby och Orsa socknar utaf hagel. Vårsäd, bestående i några få socknar af korn, i andra mera allmänt af flere slags blandsäd, deruti vårråg äfven ingår, men förnämligast af hafre, som utgör länets hufvudsäde, kunde i år tidigare än vanligt utsås och såningen deraf äfven afslutas. Af mindre gynnsam väderlek, till en början länge tördröjdt i sin växt, har vårsädet under den af regn och stundom värme omvexlande väderlek, som sedan midsommaren varit rådande, i allmänhet utvecklat en lofvande växtlighet ötverallt der det icke förut tagit allt för mycken skada af mask, eller blifvit allt för tunnt, till följd af svagt eller frostskadadt utsäde af nästlidet års skörd, eller å högländ, hård och mager jord alldeles gått förloradt under den före midsommaren varande kalla och långvarigt torra väderlek. På några ställen har skada af hagel äfven å vårsädet egt rum, men allmännast lemnar dock vårsädets lofvande växtlighet, oansedt omförmälde undantagsförhållanden förefinnas, förhoppning om en i det hela åtminstone fullt medelmåttig skörd; och enahanda är förhållandet med ärtsädet, i de få socknar aflänet der detsamma odlas annorledes än i blandning med annan vårsäd. Jordfrukter, hvaraf potatis mest odlas, samt rofvor och kälrötter, föga begagnade annat än å trädgårdsland, äro ock af mer än vanligt lofvande växtlighet, likasom lin, hampa och humla, hvaraf endast ringa odling idkas. Gräsväxten har vid den nyligen mera allmänt företagna höskörden visat sig lemna en mer än medelmåttig afkomst, ehuru på icke så få ställen klöfverplantan på odlade vallar gått förlorad under vårens kyliga väderlek, som jemte högt vattenstånd anses äfven i vissa trakter minska höfångsten å en del köl och vaktslogar ilänets nordliga socknar, äfvensom torkan under juni månad derå menligt inverkat på höglända skogsängar och gamla gräslindor. 2