Till mitt folk! I det jag i dag afreser till hären, för att tillsammans med den kämpa för Tysklands ära samt för bibehållandet af vårt högsta goda, vill jag, i betraktande af mitt folks enhälliga resning, meddela en amnesti tör politiska förbrytelser och förseelser. Jag har uppdragit åt statsministeriet att förelägga mig en kungörelse i denna anda. Mitt folk vet med mig, att fredsbrottet och fiendskapen sannerligen ej varit på vår sida. Men utmanade, äro vi beslutne att, i likhet med våra fåder och med fast förtröstan på Gud, bestå striden för fäderneslandets räddning. Berlin den 31 Juli 1870. Wilnelm. Proklamationen är enkel, sansad samt utan fraser och skryt. Jag har anledning att tro, att den är redigerad af konungen sjelf. Konungen känner ingen ,slagtningarnes Gud, som en Napoleon anropar; han behöfver ej inverka uppbetsande hvarken på folkets eller härens fantasi; han vet, att armå och folk — de båda äro ett — i farans stund stå vid hans sida, och den entusiasm, som beledsagat honom till bangården, kan fullkomligt lugna honom för bristen på ,Schwung i proklamationen. Från krigsskådeplatsen ännu inga nyheter af vidare intresse. Man väntar dock inom 3 å 4 dagar allvarsamma händelser. H.