Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1870, sida 2

Frän krigsteatern. Dagens post. Ilärarne vid Rhen, Telegrammer från Paris och från belgiska gränsen öfverensstämma i den uppgift vi i går meddelade, att tyskarne, som i början hade samlat hufvudmassan af sina trupper mellan Luxembourg och Rhenbajern, dragit sin högra flygel tillbaka till trakten af fästningarne Coblenz och Mainz. Om orsaken till denna rörelse framställas olika gissningar. Flera utländska tidningar antaga, att preussiska armen blifvit underrättad om att den franska hufvudstyrkan är uppstäld betydligt mer söder ut, mellan Ilaguenau, Strasburg och Schlettstadt, hvadan det är sannolikt, att fransmännen skola framrycka genom Rhenbajern till Mannheim, der öfvergången öfver Rhen då skulle forceras. Vid Mannheim gingo fransmännen öfver Rhen under krigen 1794, 1798 och 1814; floden bar der endast 500 fots bredd och är föga djup. År 1815 gingo fransmännen öfver Rhen vid Selz, Lauterburg och Germersheim, 1796 och 1813 vid Huningue (nära Basel), 1797 vid Breisach och StwasburgKehl, men alltid söder om Mainz och Worms. En författare i ,Neue freie Presse antager, att preussarne frångått sin ursprungliga plan, hy ken lärer varit att med fästningstrekanten Köln-CoblenzMainz som basis gå anfallsvis till väga, samt i stället beslutat att mellan Mannheim och Worms intaga en stark försvarsställning, bestämd att skydda södra Iessen och staden Frankfurt, som lär bli konung Wilhelms högqvarter. Vid Mannheim voro omkring den 23 koncentrerade 80,000 preussare och sachsare. Den preussiska gardeskåren antages stå der eller i Rhenbajern vid Dårkheim och Kaiserslautern. Ytterligare 80,000 man nordtyska trupper sägas vara på väg till norra Baden. Allt detta, yttrar Berl. Tidn, synes antyda, att Preussen vill våga en hufvudbatalj, för att betäcka Sydtyskland, och företagit en stark koncentrering i sydlig riktning af sina stridskrafter, sedan de sydtyske staternas anslutning till Preussen synbarligen förändrat fransmännens första strategiska plan. Ett bref från Deutz (vid Rhen midtemot Köln) till Neue Presse berättar, att d. 24 dennes fyra preussiska armåkårer (120,000 man) skulle från Rhenprovinsen rycka söder ut, i hvilket fall nästan hela den venstra preussiska Rhenstranden skulle vara blottad på trupper(?). — För öfrigt herrskar bland militära domare tvifvel buruvida Sydtysklands anslutning till Nordtyskland förstärkt Preussens ställning. Stående ensamt, skulle Nordtyskland blott haft att skydda en gräns af S svenska mil från Sierck till Saarguemines, som genom ett tätt jernvägsnä är förenadt med preussiska monarkiens medelpunkt, medan man nu har att försvara, en öppen linie af öfver 30 svenska mils längd, sträckande sig ända ned till Basel. . Angående franska armbens effektiva styrka meddelar Times korrespondent i Paris, att den i slutet af Juni månad utgjorde 400,000 å 150,000 man, bvarifrån dock måste afdragas ett stort antal permitterade. I slutet af förlidet år var den effektiva styrkan enligt de i tidningarne offentliggjorda listorna 365,179 man i Frankrike, 63,925 i Algier, 5,252 i Rom, summa 434,356 man, af hvilka 108,831 voro permitterade. Härtill kommer reserven, som då bestod af 212,816 man, och mobilgardet, som på papperet räknar 561,000, Alla resurser inberäknade skulle således Frankrike förfoga öfver 1,207,886 man. Detta tal, anser korrespondenten, måste reduceras med 20 procent, och man kommer då till 1 million man eller unge