klamationer och visat förakt för oss. Vårt land har deraf gripits af en djup rörelse, och plötsligt har ropet om krig låtit höra sig från den ena ändan af Frankrike till den andra. Vi ha icke annat att göra än att öfverlemna afgörandet af vårt öde till vapnen. Vi föra icke krig mot Tyskland, hvars sjelfständighet vi respektera. Vi hysa den önskan, att de folk, af hvilka den stora germaniska nationen är sammansatt, må kunna fritt bestämma öfver sitt öde. IIvad oss angår, begära vi ett sakernas skick, som lemnar garanti för vår säkerhet och betryggar framtiden. Vi vilja tillkämpa oss en fred, som hvilar på en varaktig basis. Gud välsigne våra sträfvanden! Ett stort folk, som försvarar en rättfärdig sak, är oöfvervinnerligt. Napoleon. Det meddelas nu från Washington, att Prevost-Paradol dödat sig under ett anfall af sinnesförvirring, hvilken närmast antages varit åstadkommen af den ofantliga värmen, som varit rådande i Washington. Det påstås äfven, att han blitvit upprörd vid underrättelsen om kriget, mot hvilket hans gamla vänner — Thiers, Jules Favre, m. fl. — hade uppträdt.