Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1870, sida 2

Sjömakter tillegna sig en förköpsrätt till de tillåtna varorna. Huruvida den neutrala sjöhandeln är underkastad speciella inskränkningar i anseende till transport af fiendtlig egendom, samt huruvida neutralt gods, lastadt på fiendtliga skepp går förloradt tillika med dessa, äfven derom hafva de folkrättsliga bestämmelserna ända till senaste tid ingalunda varit öfverensstämmande. Enligt den grundsats, att neutral egendom skall respekteras, under det fiendtligt gods är underkastadt konfiskation, hvarhelst det anträffas, hade förut den uppfattning gjort sig gällande, att det på neutrala skepp lastade fiendtliga godset skulle gå förloradt, då deremot det på fiendtliga skepp lastade neutrala godset icke fick tagas i beslag. Men enligt ett annat, ännu mera allmänt system, ansågs neutral flagga skydda fiendtligt gods med undantag af krigskontraband (, fritt skepp, fritt gods, le pavillon couvre la marchandise), under det åsigterna voro delade i fråga om neutralt gods på fiendtliga skepp, hvilket dels ansågs konfiskabelt, dels äfven fritaget från allt fiendtligt uppbringande. Äldre sjörätter såväl som traktatmässiga öfverenskommelser mellan främmande makter hafva bekänt sig än till den ena än till den andra af här anförda grundsatser. I den af Sverige under den 21 Julisi Aug. 1780 med Ryssland afslutna traktaten finnes bestämningen , fritt skepp, fritt gods uttalad i konventionens art. 3 n:r 2, en föreskrift som förnyades i den i anledning af den andra beväpnade neutraliteten mellan samma makter ingångna konventionen af den 416 Dec. 1800. Se art. 3 lit. B.; jemtör kommerseakten mellan Sverige och Ryssland af den 1713 Mars 1801 art. 24 n:r 2. Men grundsatsen blef åter uppgifven genom den mellan England och Ryssland under den 517 Juni 1801 afslutna konvention, hvilken biträddes af Sverige under den 16 Mars 1802. I art. 3 n:r 2 heter det nemligen härom: ,,De på neutrala skepp lastade effekter skola vara fria med undantag af krigskontraband och fjlendtlig egendom. Visserligen upphäfdes åter anförda konvention mellan Ryssland och England redan år 1807, i det Ryssland åter upptog de förut gällande grundsatser och förklarade sig aldrig mera frångå desamma; dock hade principen icke mera en alldeles obestridd giltighet, helst ingland nekade att erkänna den, för såvidt det icke genom traktatmässig öfverenskommelse dertill förpligtat sig. Under sista sjökriget fann sig emellertid dess regering föranlåten att tillträda oftanämnde grundsats, ehuru med ett förbehåll, som syntes antyda, att dess af dåvarande tidsomständigheter framkallade politik skulle blifva utan följder för framtiden. Sedermera har likväl äfven denna till sjörätten i krigstid hörande fråga blifvit afgjord på ett för de flesta europeiska stater bindande sätt genom den förut anförda, under den 16 April 1856 afgifna deklarationen, enligt hvilken (n:r 2): neutral flagga skyddar fiendtligt gods med undantag af krigskontraband, likasom (u:r 3. neutralt gods under fiendtlig flagga med undantag af krigskontraband icke må tagas i beslag. Jemför k. kungörelsen af den 8 April 1854 8 5. De krigförande makterna äro ändtligen och med stöd af folkrätten befogade att anhålla och undersöka neutrala staters handelsfartyg. Men icke heller om de rätta gränserna för denna visitationsrätt äro alla sjömakter ense, hvadan svårigheter ständigt uppstått, der en närmare bestämning härom icke är antagen genom speciella konventioner. I allmänhet anses ett neutralt handelsfartyg, som möter en krigförande makts ölogsskepp antingen på öppna hafvet eller på nämnde makts eget eller dess allierades sjöterritorium, förpligtadt att underkasta sig en undersökning om huruvida det tillika med gods, skeppare och besättning verkligen tillhör den föregifna neutrala makten samt om det har ombord krigskontraband, bestämdt för den andra fiendtliga maktens hamnar. (Se Kliber l c. 8 293.) Såframt det neutrala skeppet seglar under konvoj (under betäckning af ett eller flere af samma stats krigsskepp) antages i allmänhet konvojchefens afgifna försäkran om, att skeppet med dess förare och besättning tillhör den neutrala staten och att inga konfiskabla varor finnas ombord, såsom tillräcklig. (Se konventionen mellan Ryssland och Sverige af den 416 Dec. 1800 art. 3 lit. E samt kommerstraktaten mellan Sverige och Ryssland af den 1713 Mars 1801 art. 29.) Dock är grundsatsen ingalunda erkänd af alla nationer och isynnerhet icke obetingadt af England, li