Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1870, sida 1

Skonsamnhet emot dessa mörkrets val aflonade legodrängar, men denna bindel håller redan på att falla från allmänhetens -sögon och de nya censorerna skola snart vara en lika föraktad klass som de gamla censorerna, hvilka i tiden skyddes af anständigt folk. Sedan jag i det följande framställt en kort skildring af en censors 3 verksamhet, skall jag i detta och följande d bref med nödiga personalier uppräkna sdessa censorer, törbehållande mig för de8 ras namn fetstilar, på det att effekten t måtte blitva så mycket större. 1) Mina ärade svenska läsare hafva säkert senhvar hört ordet censor nämnas eller åtI minstone sett det i tryck, men så lyckliga elären I, frie svenske män, att I ganska litet kännen dessa krypdjurs verksamhet. De börja med att sälja sig för den högsta möjliga summa, ty lönen är icke fixerad, utan kan sänkas eller höjas alltefter som det subjekt är, hvilket man önskar lägga sig till. Har personen tidigare ätnjutit ett högre anseende, så betingar en sådan vara ett högre pris, då deremot sämre subjekter fås för en spottstyfver. Lata skollärare, hvilka lefvat öfver sina i allmänhet inskränkta tillgångar och blifva sitt betryck qvitt genom att slumpa bort sin heder, är den vara, hvilken oftast förekommer på marknaden, men äfven personer från andra stånd förekomma, såsom framdeles skall visas. Sedan nu en censor är behörigen antagen, skall allt tryck gå igenom hans händer, innan det får komma till allmänheten. Då utländska böcker inkomma, föras de från tullkammaren till pressöfverstyrelsen och derifrån till den utländske censorn, hvilken i sina register slår efter titeln för att finna om den är förbjuden eller icke. Är arbetet nytt, så genomläser han det, och är det intressant, så genomläser kanske hans hustru det också, och under tiden får reqvirenten vänta. De utländska tidningarne föras direkte från posten till censorn, och innehåller nu ett blad en ,anstötlig rad eller ett sanstötligt ord, så indrages hela nummern, hvilken prenumeranten sålunda aldrig får Iskåda. På sednaste månader t. ex. hafva oupphörligt numror af de svenska tidningarne blifvit konfiskerade, men vanligen I blir det dock bekant hvad den förgripliga nummern innehållit, och väcker detta intresse, så skaffa sig alltid några personer exemplar deraf, hvilka sedan cirkulera från man till man och läsas med större begärlighet, än om man fått dem direkte från posten. Låtom oss nu göra bekantskap med tillgången vid inhemska tryckalsters censurerande! Då en periodisk skrift utges, skall ett exemplar af hvarje nummer aflemnas till censorn minst två timmar förrän den utdelas, broschyr, hvarmed förstås tryckalster af mindre än tre arks omfång, tolf timmar innan den utdelas och större tryckalster minst fjorton dagar före utdelningen, allt vid stort ansvar för boktryckaren. Sedan nu censor genomgått det tryckta, så beviljar han antingen tillstånd eller förbjuder skriftens utgifvande. Under den gamla censurens tider erhöll censorn böcker och broschyrer i manuskript och tidningarne i korrektur, samt strök derur ut allt det ,skadliga, och meddelade tryckningstillstånd för resten. Nu är proceduren något olika. Finner han något att haka sig vid, så förbjuder han skriften. Utgifvaren får då hos honom göra sig underrättad om de förgripliga ställena. Boken är emellertid färdigtryckt, och han får nu rifva ut de sidor som innehålla anstötligheter efter censorns sätt att se saken, låta trycka andra i stället, hvilka då naturligtvis måste fylla sidan, tör att ej lemna luckor midt i arbetet. Tidningsutgifvaren får likaledes phböra sig före och borttaga det som ej faller censorn på läppen och fylla i med någon färdiguppsatt annons. Då det emellertid i afseende å tidningar är af vigt att de regelbundet utkomma, så är upplagan ofta till större eller mindre del uttryckt, och får då göras till makulatur. I alla fall förorsakas häraf för hvarje gång ett uppehåll, som gör det omöjligt för tidningen att på bestämd tid utkomma. Det förhatligaste uti allt detta är, att censorn kan handla och äfven regelbundet handlar fullkomligt godtyckligt. Förordningen ålägger honom alldeles icke som en skyldighet att göra saken vid domstol anhängig, han stryker och trakasserar så mycket honom lyster, utan att den, hvilken är utsatt för hans handgrepp, någonsin kan vederfaras rättvisa gentemot honom. Sådan är censuren! Denna institution, för hvars återupplifvande vi i främsta rummet hafva att tacka landets nuvarande generalguvernör, grefve Adlerberg, är vida mera förhatlig än herr grefven sjelf, och åstadkommer äfven långt mera skada än han annars förmår ästadkomma. Det vore dock orätt, att då censuren är i fråga icke i främsta rummet ihågkomma denne ryske stordignitär, hvars hitkomst i alla afseenden var samtidig med den återinträdande despotiska reaktionen, och vi skola derföre här meddela hvad vi om honom känna, efter hans femåriga vistelse si Finland, De, hvilka gjort grefve Adlerbergs personliga bekantskap, påstå, att de aldrig kunnat förnimma några snilleblixtar hos MQQ:2 L—2 —